Pssst, du är väl med och tävlar?!!

För dig som missat att jag dragit igång en Facebook-sida kan jag idag tipsa om att det är hög tid att börja "Gilla" finaNina design där. Just nu har jag igång en tävling där vinsten är ett par örhängen "Kaffesugen". Vinnaren koras den 7/9 så än finns det gott om tid att vara med!

Länk till evenemanget: https://www.facebook.com/#!/event.php?eid=255655897787785
Länk till finaNina design på Facebook: http://www.facebook.com/finaNinadesign

Lycka Till!!

Tävlingssugna Kramar
finaNina

Knäppt

Detaljer, detaljer, detaljer – ja jag älskar detaljer. Vet inte varför. Har bara gjort det så länge jag kan minnas. Kanske för att jag är en iakttagare av naturen och kanske för att jag gärna letar upp detaljer. Ja, också för att jag fascineras över hur en pytteliten detalj kan förändra ett helt intryck av en tavla eller en bild eller förändra ett uttryck totalt på tex en jacka, ett par skor, en soffa, en vardagsrumsvägg eller vad det nu må vara. Lite knäpp kanske jag är men okej, så’n är jag.

Exempel: När vi byggde ut vårt hus för ett par år sedan, så var jag fullt och fast bestämd i mitt val av lysknappar. De jag ville ha är runda och snygga i retrostil, bara så läckra. JÄTTEVIKTIGT tyckte jag. Däremot tyckte jag att det där med golvet var helt ointressant. Jag var så glad när vår ”Bygg-Allan” hämtade hit tre helt vanliga och oansenliga ekparketter att välja mellan och jag kunde i princip göra ”elle, belle bi…nu är du fri…och slapp att bli”. Kanske knäppt att haka upp sig på lysknappar när golvet fyller i princip hela huset. Tycker inte jag.



Lysknapp från ELJO.

Exempel: Klädda knappar på kläder eller en kudde– grrrr vad snyggt det är! Känns såklart också lite retro och så ”välarbetat”. Ett plagg med klädda knappar känns liksom lite lyxigare och lite bättre. En bröllopsklänning med klädda knappar längs hela ryggen ner i ett långt släp – är inte det hur tjusigt som helst?!?


Exempel: Metallknappar – ornamentala, blanka, matta, stora, tjocka – så mycket mer än en helt vanligt och trist skjortknapp. Min skinnjacka, som införskaffades för en si sådär 14 år sedan i Wien, har handgjorda metallknappar och jag älskar den lika mycket nu som då. Okej, att knapparna lätt lossnar för att metallen nöter av sytråden är förstås lite irriterande, men sånt får man ju leva med när man har så snygga knappar. Å när jag nu ändå kört fast helt på knappar leder detta oss vidare till dagens smycke och mitt senaste nytillskott till finaNinas kollektion – ”Knäppt”.



Knappar 999 finsilver, läderrem svart, maxlängd 20 cm, örhängemek. 925 sterling silver.

Knapparna är avgjutna små skönheter som jag hittade i svärmor B’s knappgömma i våras, när vi satt och småpratade och funderade på om inte jag kunde göra silverknappar, som hon sedan skulle kunna använda till sina tennarmband (som för övrigt finns att beskåda på Oxelösunds Bibliotek). Sagt och gjort, men de här knapparna blev ju så fina att jag helt enkelt blev tvungen att göra egna smycken med silverknappar. Örhängena består av två olika knappar som båda är blankpolerade. På armbandet av svart läderrem har jag trätt upp fem stycken olika knappar, några blankpolerade och några matta. Eftersom jag som sagt älskar detaljer – lägg märke till att man inte stänger armbandet med en knapp, utan med en knut. Denna lilla detalj tycker jag själv är lite skojig, men den har en funktion också. Eftersom vi alla har lite olika breda handleder, kan man därför enkelt knyta om knuten för att passa smalare handleder bättre.

Knappiga knäppiga kramar
finaNina

Suck och pust och stön

Idag har nog många av oss börjat arbeta igen efter en skön semester i solen, för visst har det väl varit en bra sommar? Nu hoppas jag ju för den sakens skull inte att den ska vara slut ännu, men just idag vaknade vi i huset av att lillasyster började må dåligt och - japp – kräksjukan i huset. Det kändes precis som att vardagsverkligheten kom och gav mig en stor, fet käftsmäll så här på arbetsveckans första dag. SUCK!

Maken har baddat panna och tagit hand om henne, när jag var tvungen att sätta igång och arbeta nere i verksta’n. Å vad trögt det kändes då. STÖN!

Jag har precis införskaffat en ny liten våg, där jag ska kunna väga av mina alster för att kunna sätta riktiga och relevanta priser på mina smycken. Började väga av olika och upptäckte att – oooops vad jag är ”billig”. Alldeles för billig faktiskt. Inte bra! Nu måste jag med andra ord ta mig en rejäl funderare och helt enkelt höja priserna. Som om det inte var nog med det så har dessutom silverpriset stadigt ökat under året och mina materialkostnader följaktligen också skjutit i höjden. Suck och pust! Räkna, räkna, fundera, räkna. Jag måste ju ha marknadsmässiga priser, som passar min kund, men jag kan ju helt enkelt inte vara för billig. Även om jag älskar att göra smycken måste jag ju åtminstone få igen materialkostnader och en liten ersättning för all arbetstid jag lägger i verksta’n. PUST! Självklart borde jag väl vägt av mina grejer tidigare, men har liksom kört mer på känsla, höftat lite och varit inriktad på att sälja. Därför har jag nästan helt och fullt struntat i grundläggande ekonomiska kunskaper och produktkalkyler, som man som universitetsutbildad borde ha tänkt på för länge, länge sedan. Ja, vad säger man, skomakarens barn, typ. Om mina lärare såg mig nu skulle de dra mig mycket hårt i örat. AAAJ!

Har en massa påbörjade grejer som ligger på min bänk och några har jag väl lyckats komma vidare med idag och faktiskt blivit färdig med några också. Det står också en stor plexiglasskiva lutad mot en vägg där nere, som jag har tänkt att jag ska använda till ett nytt och fint ställ/display för örhängen. Borde ta tag i den tanken och sätta igång, men nä, inte blev det gjort idag heller.

Det enda positiva jag har att komma med här idag är att min för mig helt nya, fina brännugn för silverlera nu är på plats uppe på en bänk som maken har snickrat åt mig. Det känns bra! Visst är den fin?!?

Fin fint!

Suckande kramar
finaNina
P.S. Tror visst att det får bli "Falukorv" till middag också, trôkmat, för grillat passar inga kräksjuka magar.