söndag 31 oktober 2010

Semester!!!

Som ni redan vet tycker jag att den här kalla och regniga perioden i Göteborg är HEMSK. Därför packar familjen sina väskor och åker till varmare breddgrader!! Jag kommer inte att kunna svara på eventuella frrågor eller beställningar under vecka 44 och vecka 45. Tillbaka på plats 16/11 med ny kraft och energi!!

Strandfynd från Danmark
Förväntansfulla semesterkramar
finaNina

onsdag 27 oktober 2010

D.N.A design and art: JIPPIIII!

D.N.A design and art: JIPPIIII!: "NU ÄR DET ÄNTLIGEN DAGS, öppnar butik nr 2 i Göteborg! Varmt välkommen på invigningsfest torsdagen den 11 november klockan 18.00 på Vallgatan 22.

Du bjuds på en afton i glädjeyrans tecken med vin, skön musik, utlottningar för flera 1000 kr & förstås en butik fylld med härliga nyheter & överraskningar! Samla ihop hela gänget & kom och fira tillsammans med oss. Anmälan till info@designandart.se senast måndag 8/11.

Varmt välkommen!
Läs mer på D.N.A.'s blogg! http://dnadesignandart.blogspot.com/


Själv kan jag inte gå på invigningen, men är så stolt över att mina smycken hänger med till den nya butiken!! För dig som vill spana in finaNina's alster finns de endast på Vallgatan en tid framöver.

Stort och varmt GRATTIS till Theresia och Lhina med personal, som driver bägge butikerna!!

Grattiskramar
finaNina

måndag 25 oktober 2010

Shop 'til you drop!

Kan ju kanske verka lite motsägelsefullt att jag som vurmar för naturen, skogen, djuren och blommorna bryr mig om så ytliga ting som shopping. Saken är den att jag alltid har gillat vackra saker och gillar att hänga med i trender. Jag tycker faktiskt att mode är kultur på hög nivå, för att det speglar den tid vi lever i. Kläder och accessoarer ger oss fenomenala möjligheter att förstärka det uttryck som vi vill förmedla till våra medmänniskor. Har en svaghet för läckra detaljer och kan gå igång på saker som klädda knappar eller en liten söm som fulländar det där plagget som jag bara måste ha. Har genom åren samlat på mig en hel del mer eller mindre galna skor och kläder och har alltid gillat det där som kanske sticker ut lite, men aldrig gått över till extremitet (eller det kanske beror på vem man frågar?).
 
Ja, jag erkänner - I love my shoes!!
Till mitt senaste smycke har jag hämtat inspiration från just de här tankarna. Shopping, New York, Carrie Bradshaw/Sex & the City, Manolo Blahnik. Minns även en gammal artikel jag läste en gång i en modeblaska om vitryska Nina som hade ”Shop ’til you drop” som livsmotto. Riktigt så illa är det inte med mig, men visst tycker jag att det är riktigt roligt att ta på fräcka skor med höga klackar, ladda ”plånkan” med pengar och ge mig ut på en rejäl shoppingtur! Lite glitter och glamour är aldrig fel!!

"Shop 'til U drop", berlocker 999 finsilver, kedja och ring 925 sterling silver, orange cubic zirkon.

Shoppingsugna kramar
finaNina

torsdag 21 oktober 2010

Göteborgsregnet det bara öser ner!

Eller rättare sagt, det regnar på tvären och vinden ser till att varenda liten millimeter av dina kläder och din kropp blir kall och våt – burr! Jag avskyr den här sidan av Göteborg, verkligen avskyr. För 15 år sedan stod jag där ilsket morrande med paraplyet ut och in på Avenyn och svor över denna förbannade stad. Jag proklamerade mycket bestämt att jag minsann inte skulle stanna en dag, inte en minut, inte en sekund extra i den här gudsförgätna skitsta’n när jag var färdig med min utbildning!! Min vän H såg på mig och skakade på huvudet. Jo’rå, jag har fått äta upp de här orden många gånger, för på något underligt vis har jag ju inte lyckats slita mig härifrån ännu.

Regnmoln a' la finaNina
 Nu är denna ICKE älskvärda årstid här och jag kanske inte svär lika mycket åt regnet som förr, men fryser det gör jag. Är i alla fall glad över att jag slipper ”Helveteshålet” där vinden alltid tog i lite extra mellan hyreshusen ute i Länsmansgården där vi bodde på den tiden. För att klara av de här hemska dagarna har jag gjort ett par örhängen, där tanken är att de med sitt lätta ”dingel” i öronen ska pigga upp så att man åtminstone blir lite gladare, för blöt och kall det blir man hur man än gör.

Örhängen "Göteborgsregn", moln 999 finsilver, öronkrok och regn 925 sterling silver.
Kalla och blöta kramar
finaNina
P.S. I skrivandes stund kommer det till och med SNÖ!! Är vinter nu då?


fredag 8 oktober 2010

Katter, katter, katter

Om hästar är en relativt ny bekantskap för mig, så är väl katter precis motsatsen. Jag har alltid haft katt känns det som. Min första katt hette ”Stumpan”. Henne gosade jag med så hejdlöst mycket, sådär som man gör i 3års åldern, så min mamma och pappa bestämde sig för att hon inte kunde bo kvar. Något år senare skaffade vi ”Musse”, som nyfiket krånglade sig fast i en bilmotor. Inget bra ställe alls för en kattunge, där han gav ansikte åt uttrycket ”curiousity killed the cat”. ”Maja” flyttade in självmant, för hon satt bara där ute på trappan vid lägenheten där vi bodde och ingen verkade vilja ha henne. Maja fick kattungar, ”Missan” och ”Sam” döpte vi dem till. Vilken dröm för en 5-åring. Kattungarna blev stora och vi flyttade. Maja trivdes aldrig på det nya stället, så en dag var hon bara borta. Då skaffade vi ”Bamse”, en liten söt kattkille som tyvärr dog ganska snabbt.

Efter det var det tomt på katter ända tills min mamma och pappa inte kunde stå ut med mitt tjat längre antar jag. När jag fyllde 11 år fick jag min alldeles egna ”Missan”. Hon var yttepytteliten och behövde matas ofta som kattunge, så jag sprang plikttroget hem varje lunchrast och matade henne med mjölk och kokt gädda. Man kan nog säga att som ensambarn blev hon min allra bästa vän i många, många år. Även hon fick kattungar, två kullar, ”Nisse” kom först. Hon –ja det var en hon - fick stanna. Andra kullen hade tre söta ungar, ”Sia”, ”Sigge” och ”Selma”. 

Missan & Nisse
Missan, som fick bo kvar i mitt barndomshem, blev 17 år gammal och jag kan fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på henne. När sorgen hade lagt sig bestämde jag mig för att det var dags för katt igen. ”Lucifer”, kolsvart och helvild, flyttade in hos mig och maken i vår vindsvåning i stan. Han fullkomligt ”trashade” hela lägenheten. När vi flyttade fick vi betala extra för sönderrivna tapeter och spår i parketten, så ni förstår att jag inte överdriver. När vi flyttade till vårt hus blev ”Lucifer” lugn och harmonisk och kanaliserade all sin energi på jakt i stället. Många möss, fåglar, grodor, ödlor och ormar har man som matte och husse fått ta hand om. Man blir lite lätt avtrubbad till slut.

I januari nästa år blir vår Lucifer 11 år, så jakt har han mer eller mindre lagt på hyllan nu. Han kan komma in med någon liten näbbmus ibland när han tycker att maten är ALLT för äcklig, och då lägger han den på golvet och jamar uppfordrande mot kylskåpet, som om han menar att vi ska byta mus mot godare mat. För snart 4 år sedan fick den stora dottern sin alldeles egna katt, ”Lucia”, en helvit och tjusig kattfröken. I dag har hon lagt på sig ett och annat kilo, om man säger så, och då är det ju tur att hon har tagit över jakten i familjen. Så för att knyta ihop det här lååååååånga inlägget vill jag presentera mitt senaste smycke "Kattjakt", helt och fullt inspirerat av katter. Ja, om inte Lucia hade släpat in den där trollsländan eller legat och gnagt på en stackars fågel här utanför hade jag faktiskt inte haft några ”mallar” att arbeta med.  

"Kattjakt" - äkta vingar från trollslända i 999 finsilver, fågelfjäder 999 finsilver. Ringar 925 sterling silver. Svart läderrem, justerbar i längd med hjälp av löpknutar på sidorna. Maxlängd läderrem 76 cm.

Bakom kulisserna satt Lucia och övervakade.
Lucifer & Lucia
Kattpälsmjuka kramar
finaNina


måndag 4 oktober 2010

Pojkar blir pappor – fast tvärtom

Min gode vän H gav mig ett uppdrag att göra ett halsband som skulle symbolisera hennes barn, men inte vara ett sånt där ”vanligt” namnsmycke med "tags" och barnens namn som alla har. Hm, vad göra? Kanske skulle jag kunna använda mig av min ”pappaform”?

H har tre pojkar, varav två av dem är tvillingar, så jag började med att lägga upp två pappor bredvid varandra. Sedan placerade jag en pappa till nertill, som skulle få dingla lite för att ge liv åt smycket. Å ser man på, då bildades nästan som en hjärtform i tomrummet mellan dem, vilket jag tyckte såg fint ut. Vips så blev papporna till pojkar!

Berlock 999 finsilver, kulkedja 925 sterling silver.
För att H själv ska veta vilken pojke som symboliserar vem, stansade jag in första bokstaven i namnet + ett hjärta på baksidan, så stör det inte eller tar för mycket av smycket. De finns där bara för H sådär lite hemligt. Ett helt symmetriskt smycke skulle ju bli alldeles för perfekt, så därför fick två pojkar vara matta i sin finish, medan en blankades upp.

Nu funderar jag på att göra mammor till flickor, fast där tror jag att jag ska satsa på att göra en mindre form, med en lite mer tjejig klänning och inte så bullig med förkläde som mamman har. Vad tror ni?

funderarkramar
finaNina