Ett mindre och inte alls lika vanligt och välkänt bär är åkerbäret. Dessa rubinröda bär växer på lite torrare mark, som namnet säger, och det finns i Norrbotten. Åkerbärsblomman, Rubus Arcticus, prydde förr mjölpaketen uppe i Luleå och följaktligen lärde jag mig mycket tidigt att detta är Norrbottens landskapsblomma.
Åkerbärsblommor i vår trädgård.
Åkerbäret betraktas som ett ännu exklusivare bär än hjortronet och sitt ”åkerbärsställe” avslöjar man inte för någon levande varelse. Bären plockas med stolthet och rensas varsamt, för de är otroligt svårrensade. Sedan avnjuter man dem på samma sätt som hjortronen. I vårt hus är det pappa/morfar och E som plockar bären uppe vid XXXXXXX. Sedan kokar de sylt med MYCKET socker i, som portioneras ut i små, gulliga burkar till våra tjejer. Gudagott är det verkligen! Man kan också lägga ner dem i sprit för att sedan sockra och göra likör av bären, vilket är precis lika gott. Nästan så att bärens arom kommer fram ännu bättre då.
Hittade för ett tag sedan en riktigt trevlig kokbok, ”Gastronomisk resa i Nordkalotten” av Torsten Blomquist och Werner Vögeli, från Timbro förlag. Här hittar man en mängd smaskiga recept från norr och här beskriver självaste Vögeli åkerbäret så här:
-Av alla bär jag ätit eller använt i min matlagning utnämner jag åkerbäret till det allra förnämsta. Utan resonemang! Åkerbäret har en sådan intensiv och välsmakande arom som inte finns i något annat bär. Gudomligt! Jag förstår varför Carl von Linné kallade åkerbäret för drottningen bland alla bär.
Midnattsolmogna åkerbär, "Gastronomisk resa i Nordkalotten, Timbro, 1986
Som ni förstår har jag som norrbottning känt mig nödd och tvungen att göra ett åkerbärssmycke. Resultatet ser ni här:
Åkerbärsblad, skulpterat åkerbär med infattad cabochonslipad rubin, 999 finsilver. Kulkedja 42 cm i 925 sterling silver.
Kvällssoliga kramar
finaNina
3 kommentarer:
Hejsan!
Så fint!!! Vad du är duktig och vilka trevliga ideer du har, gillar dom väldigt mycket!!
Kram Malin o Melker
Jag håller verkligen med dig! Har plockat åkerbär en gång uppe i Luletrakten och det var det godaste jag nånsin ätit. Tänk att hitta så många så man kan koka sylt på dem! Vilken lycka! De är ju så små, men har en otroligt fin och sofistikerad smak som inte liknar något annat. Min svärmor gjorde enstaka gånger åkerbärslikör och det var himmelskt.
Ditt åkerbär är verkligen mitt i prick - såååå vackert!
kram
Å vad ni är gulliga!
Malin, tänkte väl att just det här smycket skulle falla dig i smaken :-). Det fanns väl en hel del åkerbär där din mamma bodde förr?
Ruta Ett/A, ja, visst är de goda!!Å i likören kommer verkligen alla smakerna till sin rätt - mums filibabba.
Kram tebax till er bägge!! Å puss o bebissnus till Melker!
Skicka en kommentar