Tatueringar

När jag var 15 år bestämde jag mig för att jag skulle ha en tatuering, en svart katt på min högra axel. På den tiden, öhm låter som att jag är minst hundra år, så var det väldigt noga med att man skulle vara myndig eller ha sin målsmans underskrift för att få lov att tatuera sig. Någon underskrift från mamma eller pappa kunde jag självklart inte förvänta mig, så jag fick lugnt vänta och suga på tanken. Endast några veckor efter min 18 års dag skolkade jag från skolan och flygliftade ner till Stockholm över dagen, där jag lyckats bokat tid hos den skickliga Doc Forest i Hägersten. Tatueringen blev jättefin och jag var så nöjd och glad att jag knappt kände smärtan.

Min andra tatuering fick jag syn på i en Tattoo tidning och kände direkt att den där bara måste jag ha! En svart katt, ja jag är en typisk kattmänniska, som klöst sig fast nere på sidan av benet som fräser och viftar med tassen. Just då kände jag att den skulle balansera upp min första väldigt bra, som med åren kändes ganska tam och snäll. Tror också att jag undermedvetet ville visa att jag mentalt aldrig riktigt skulle passa in på Handels i Göteborg, eller åtminstone aldrig i bilden som målades upp för oss, där vi alla skulle bli karriärister med lilla kostymen på.

Såg en supersnygg tatuering på en konsert för inte så länge sedan och blev därför hopplöst sugen på att tatuera mig igen. Nästa år fyller jag XX år, okej jag blir 40. Då har jag och maken hängt ihop i halva våra liv, vilket känns riktigt stort i tider där var och varannan kotte skiljer sig. Går nu och funderar på hur den ska se ut och tror att det blir en hyfsat klassik tatuering med ett hjärta och en ”banner” som ska pryda min högra överarm.

Källa: http://eu.fotolia.com

"Tattoo", berlock 999 finsilver, kulkedja 925 sterling silver. 

Tills dess pryder jag mig med mitt allra färskaste smycke - "Tattoo". Går självklart att beställa med valfritt namn om du vill ha en alldeles egen tatuering runt halsen.

Kramar
finaNina