Suck och pust och stön

Idag har nog många av oss börjat arbeta igen efter en skön semester i solen, för visst har det väl varit en bra sommar? Nu hoppas jag ju för den sakens skull inte att den ska vara slut ännu, men just idag vaknade vi i huset av att lillasyster började må dåligt och - japp – kräksjukan i huset. Det kändes precis som att vardagsverkligheten kom och gav mig en stor, fet käftsmäll så här på arbetsveckans första dag. SUCK!

Maken har baddat panna och tagit hand om henne, när jag var tvungen att sätta igång och arbeta nere i verksta’n. Å vad trögt det kändes då. STÖN!

Jag har precis införskaffat en ny liten våg, där jag ska kunna väga av mina alster för att kunna sätta riktiga och relevanta priser på mina smycken. Började väga av olika och upptäckte att – oooops vad jag är ”billig”. Alldeles för billig faktiskt. Inte bra! Nu måste jag med andra ord ta mig en rejäl funderare och helt enkelt höja priserna. Som om det inte var nog med det så har dessutom silverpriset stadigt ökat under året och mina materialkostnader följaktligen också skjutit i höjden. Suck och pust! Räkna, räkna, fundera, räkna. Jag måste ju ha marknadsmässiga priser, som passar min kund, men jag kan ju helt enkelt inte vara för billig. Även om jag älskar att göra smycken måste jag ju åtminstone få igen materialkostnader och en liten ersättning för all arbetstid jag lägger i verksta’n. PUST! Självklart borde jag väl vägt av mina grejer tidigare, men har liksom kört mer på känsla, höftat lite och varit inriktad på att sälja. Därför har jag nästan helt och fullt struntat i grundläggande ekonomiska kunskaper och produktkalkyler, som man som universitetsutbildad borde ha tänkt på för länge, länge sedan. Ja, vad säger man, skomakarens barn, typ. Om mina lärare såg mig nu skulle de dra mig mycket hårt i örat. AAAJ!

Har en massa påbörjade grejer som ligger på min bänk och några har jag väl lyckats komma vidare med idag och faktiskt blivit färdig med några också. Det står också en stor plexiglasskiva lutad mot en vägg där nere, som jag har tänkt att jag ska använda till ett nytt och fint ställ/display för örhängen. Borde ta tag i den tanken och sätta igång, men nä, inte blev det gjort idag heller.

Det enda positiva jag har att komma med här idag är att min för mig helt nya, fina brännugn för silverlera nu är på plats uppe på en bänk som maken har snickrat åt mig. Det känns bra! Visst är den fin?!?

Fin fint!

Suckande kramar
finaNina
P.S. Tror visst att det får bli "Falukorv" till middag också, trôkmat, för grillat passar inga kräksjuka magar.