Mångalen

Kommer ni ihåg den gamla 80-tals filmen med Cher och Nicholas Cage? Det gör i alla fall jag och minns att jag tyckte att den var alldeles knasig, mysig och väldigt bra. Har ni inte sett den får detta bli dagens filmtips. Men för att inte tappa spåret här, månen tänkte jag orda lite om.

För lite drygt två veckor sedan körde jag i vanlig ordning hem från stallet en torsdagkväll. Satte mig i bilen och backade ut från parkeringen och då fick jag syn på den, månen. Det var fullmåne och det såg ut som om den var extra nära jorden den här kvällen. Inte nog med det, utan det var som om solen på något sätt speglade in ett alldeles orangeaktigt sken på månen så den mer än någonsin liknade en stor ost. Det var så läckert och jag kände riktigt hur energin liksom strålade ner på mig där jag satt i min bil.

Det där med att vi människor påverkas av månen, precis som vattnet vid ebb och flod, ja det är något forskarna diskuterar och dividerar. Jag kan ju bara tala för mig själv, men tycker nog faktiskt att jag blir lite extra pigg just de dagarna runt fullmåne. För den sakens skull betyder det ju inte att jag är häxa eller rent av varulv, utan kanske bara att denna stora himlakropp just dessa kvällar skänker oss lite extra ljus. Ljus, det blir i alla fall jag pigg av.

Nu i mars har vi också kunnat beskåda månen tillsammans med Jupiter och Venus, som haft ett litet kärleksmöte på himlen. Första gången jag tittade ut och såg dessa mäktiga planeter så nära varandra och som synes så nära jorden, då trodde jag faktiskt att det var en rymdstation jag såg, innan jag fattade att detta var ett fenomen vi inte allt för ofta kan se här på norra halvklotet.  Så häftigt! Missade ni detta får ni absolut inte missa den sk. Venuspassagen som inträffar 5 – 6 juni. Då skuggar Venus solen och ger oss en ”Venusförmörkelse”, vilket bara inträffar två gånger per århundrade.

Nämen, nu tappar jag fokus igen. Månen var det ju! Jo, jag gillar som sagt månen och den fascinerar mig och piggar upp mig. Något som jag också alltid har gillat är metallen silver. Så mycket att jag till och med nekat guldsmycken, för att jag faktiskt inte alls tycker att de är lika fina. Läser man på lite om silver så hittar man att människor förr förknippade just silver med månen och guld med solen. Silver hette till och med Luna (måne på latin), senare Argentum (= vit och glänsande), och i det antika Egypten ansågs silver vara en ädlare metall än guld. Halvmånen var mångudinnan Isis symbol och man har hittat gamla kartor där halvmånen finns utsatt för att markera silvergruvor.  

Ja, såklart att jag blivit tvungen att göra smycken som ser ut som månen. Här har jag använt korkleran som kärna och klätt in den med silverleran, för att få ihåliga månar. Annars skulle de väga alldeles för mycket.

"Mångalen" - Halsband, örhängen. Månen i 999 finsilver, örhängemek. och kedja i 925 sterling silver.

Kosmiska Kramar

finaNina

Ur tystnaden och in i oändligheten

Oj, det där lät stort. Kanske lite väl dramatisk rubrik, men låt mig fortsätta så kanske det klarnar. 

Ja, det har varit ganska tyst i min verkstad ett tag. Januari gick, februari gick och nu sitter vi redan i mars och äntligen har solen börjat värma och våren är på väg. finaNina har tagit sig en behövlig tankepaus, eller så kallad indianpaus, ett tillfälle att stanna upp, samla ihop sig och låta själen hinna ikapp. Inte förrän själen är där orkar kroppen jobba vidare. Solstrålarna har väckt mig till liv igen och jag har fått ny luft och nya idéer.

Jag har tagit mig tid att testa nya saker. Bland annat har jag testat att bygga ihåliga smycken av silverlera, genom att först forma figurer och former av materialet korklera. Korkleran blir kärnan som man ”klär” in i silverlera och sedan när man bränner smycket brinner korken upp. Väldigt spännande och ett mycket roligt sätt att kunna göra ytterligare fria former av silverlera. Det kommer bilder på sådana smycken vilken dag som helst. 

En annan sak jag har velat göra länge är att arbeta med läder. Läder är ett underbart mjukt och vackert material som känns så följsamt och skönt mot den egna huden. Jag har som ni kanske vet länge beundrat Rïdne Sami Bracelets vackra tennarmband i mängder av olika vackra färger och för ett tag sedan nu blev jag galet förtjust i GHill designs sköna och otroligt coola fiskskinnsarmband.

När jag nu äntligen tagit tag i mig själv kändes det naturligt för mig att välja renskinn att arbeta med. Sagt och gjort, jag köpte på mig de nödvändiga verktygen och hittade ett supersnyggt renskinn i svarmetallic, som jag tycker matchar silvret fint. Med lite coaching från Ann-Helen(Rïdne) och från svärmor B har jag nu lyckats knåpa ihop mina första två läderarmband.

Peace@heart läderarmband - Renskinn, hjärta + knapp 999 finsilver.

Fredshjärtat, en symbol som återkommer hos mig. Det är kombinationen av fred och kärlek jag gillar. En symbol som är en vacker kombination av fredstecknet och ett hjärta blir inget annat än dubbelt så bra. Fredshjärtat är lätt böjt för att forma sig och följa handleden. Knapp med hjärtformade hål – såklart.

"Oändlighet" läderarmband - Renskinn, oändlighetssymbol + knapp 999 finsilver.

Symboler tilltalar mig helt klart. Här en symbol som fascinerat mig väldigt länge. Oändlighet – något som aldrig tar slut, varken i storlek eller i tidsrymd. Det är konceptet av total obegränsning och obundenhet i storlek, antal eller utsträckning. Ibland kallas den här symbolen lite felaktigt för evighetstecken, och i modern smyckeskonst används den ofta för att symbolisera evighet och framför allt evig kärlek. Evighet är per definition endast en oändlig tidsrymd. Oändlighet är något så väldigt mycket större. Så stort att det för mig nästan blir omöjligt att förstå, ungefär som det där med Universum som aldrig tar slut. Fascinerande.

Mina funderingar kring oändlighet och evighet leder mig till dagens tanke, som jag knyckt ur filmen ”Vuxna människor”:

”Det är väldigt kort tid vi lever, om man tänker på hur länge vi ska vara döda.”

Tänk på det!

Nyvakna kramar

finaNina