söndag 8 september 2013

Blåklockan ute i backarna står

Eller, näej, det är ju faktiskt blåsippan man sjunger om. Blåklockan blommar ju egentligen inte heller längre. Det är ju faktiskt höst ute. Men inte i min verksta’, där är det fortfarande lite sommar kvar när jag sitter och gör i ordning de blåklockorna som jag och döttrarna plockade i juli när vädret var som allra vackrast.

Vi var ute och på väg mot havet. Längs stigen växte det mängder med blåklockor och min yngsta sa: -Men mamma, varför har du inte gjort några blåklockesmycken ännu? Ja, varför inte, tänkte jag. Blåklockor är ju så otroligt vackra och skira och så väldigt mycket sommar. Vi plockade som sagt ett gäng och för att de inte skulle bli hängiga lade vi ner dem tillsammans med lite vatten i vår kylväska. 

Jo då, de klarade sig hela vägen hem och över natten i kylskåpet. Dagen efter satte jag igång med arbetet och då när jag satt där och penslade silverlera på dem minns jag ju. Blåklockor!! Ja, herre gud, blåklockor var ju min absoluta favoritblomma när jag var liten flicka. Jag brukade plocka dem när vi åkte till min barndoms drömställe ”Hemling”, en liten by 4 mil ifrån Örnsköldsvik, där min farmor växte upp. Jag plockade ofta och gärna blommor där och gick stolt in med buketterna till min farmor, som tog emot dem med glädje och satte dem i en vas på bordet. – Det finaste man har, det sätter man på bordet, sa hon alltid. 

Blev tvungen att sluta pensla silver på blåklockorna för att gå upp och rota i mitt gamla smyckesskrin, som för övrigt är FULLT av smycken. Där hittade jag den, en liten, liten klocka i silver med blå emaljerade blommor på sidorna. Finessen med klockan som jag älskade otroligt som barn, är att den faktiskt plingar när man skakar på den, för den har en pytteliten kläpp. Den klockan har jag fått av min farmor, för hon tyckte att den passade mig som var en ”liten blomsterflicka som älskade blåklockor.” Ja tänk, hur har jag kunnat glömma det! När min farmor gick bort fick jag ta över en ask i porslin som hon hade vunnit på lotteri och på locket pryds den av just blåklockor. Så glad över att jag kom ihåg igen!


finaNinas blåklockesmycken är också klockor som klingar, eftersom jag monterat en liten kläpp i dem. På utsidan har jag emaljerat med transparent glasemalj. Ville såklart få dem blå, men samtidigt väldigt fint när silvret skiner igenom, för jag tycker att de ser mer levande ut då.

  
Blåklocka 999 FS, glasemaljerad. Kläpp 925 sterling silver

Klingande Kramar
finaNina

4 kommentarer:

Helene sa...

Wow vad fin!! Vill ha! :o) Vad kostar en sådan???? Många kramar!! Helene

finaNina sa...

Vad glad jag blir att du gillar blåklockan. De är förresten plockade nere vid Vallda Sandö :).
Blåklockan kostar 790:- utan kedja. (Kedja ligger på 190:-)
Många KRAMAR tillbaka!!
Å vi borde ju ses, snart börjar du väl jobba igen? Fattar inte var tiden bara flyger iväg.

Elisabet Südow Nordlund sa...

Jättefina, Nina! Ser superläcker ut och så NU, jämfört med din lilla barndomsklocka.

finaNina sa...

Tack Elisabet :)
Ja, vissa smycken blir man liksom lite mer nöjd med och detta är just ett sådant.