Lego

När vår stora tjej blev 4 år bestämde hon sig för att hon ville börja rida. Jag själv, som aldrig hållit på med hästar tidigare, anmälde henne glad och nyfiken till sk ”ridlekis” i stallet, för det kunde ju vara kul. Som förälder är det bra om man kan hjälpa till med hästarna, för helt lätt är det inte för en liten tjej att sadla och tränsa dessa enorma djur själv. Därför blev jag väl en av de här frågvisa morsorna som naiv och orädd grejade på så gott jag kunde med alla dessa läderremmar, benskydd och sadelgjordar. Att börja rida själv slog mig inte in förrän V i stallet erbjöd sig att hålla ”vuxenlekis” för oss vuxna som inte kunde någonting, men som ville lära oss. Så här fyra år senare kan konstateras att nog både jag och dottern blivit riktigt ”hästbitna”. I stallet har vi lärt känna många hästar och människor. Två av våra ”favvosar” är hästen Lego och hennes ägare M.


I går var jag och dottern i stallet heeeela dagen, från halv åtta på morgonen till halv åtta på kvällen för att hjälpa M, men också för att ta chansen att lära oss ännu mer. Vi mockade, fodrade, släppte ut hästar, tog in hästar, kollade på hästhoppning, baddade sår.......Det var en mycket trött och mör dotter som somnade igår kväll, och jag ljuger ju om jag säger att jag själv var så himla pigg.

 

Berlock 999 finsilver, oxiderad, Kulkedja 925 stering silver.

Lego, hästras Tinker.



Det här smycket har jag gått och sugit på ända sedan tidigt i våras, för jag visste inte riktigt hur jag skulle få till den rätta ”looken” på hästen. Katter har jag ritat många i mina dagar, men det här med hästar har ju som sagt aldrig varit min grej tidigare. Med hjälp av en liten hästpärla, gjutsilikon och leversulfat fick jag till slut till det. Känner mig nöjd med resultatet, för den är faktiskt riktigt lik, eller vad tycker ni??

Stalldoftande kramar!
finaNina