M och griseknoen

Jag tycker om människor som brinner för sin sak, som vill någonting. Människor som funderar och reflekterar, som försöker se världen ur ett annat perspektiv än bara sitt eget. En person som vill det bästa för andra än bara sig själv. M är en sådan person. Det är i alla fall mitt intryck av honom.

M och jag har faktiskt aldrig mötts i verkligheten, utan våra vägar har korsats med hjälp av lite slump ute i cyberspejs och kanske liknande funderingar och intressen. Det började med åkerbär och fortsatte med en liten gris. Låt mig berätta.

 

M mejlade mig i höstas för att han hade fått syn på finaNinas Åkerbärssmycke. Han hade suttit på en flygplats uppe i norr och kommit över en burk åkerbärssylt – som smakar smaskens så gott. Eftersom hans nyfikenhet gjorde att han ville ta reda på mer om dessa bär gick han ut och googlade och hamnade på min blogg. Vår konversation tog fart och vi pratade bär och bärställen och avslutningsvis skickade jag iväg ett halsband till hans blivande fru. Sylten avnjöts på bästa sätt ihop med riktigt god vaniljglass fick jag veta och med lite tur och med hjälp av mina tips kommer M och hans fru att plocka sina egna åkerbär i sommar. Själv blev jag nyfiken på nejkon, ett annat smaskigt och smakrikt bär som växer på Gotland, så vi får se var min semester tar vägen.

 

För några veckor sedan dök det upp ett nytt mejl från min cybervän som undrade i fall jag kunde hjälpa till med en ny alldeles speciell beställning. Alltid, såklart!

 

Den här gången fick jag veta att M är medlem i föreningen ”Landtsvinet” som bildats för att bevara vår inhemska lantras Linderödssvinet. I ärlighetens namn kan jag själv inte mycket alls om grisar, så här var det min nyfikenhet som gjorde att jag gick ut och googlade. 

 

I Sverige har vi haft mer eller mindre tama grisar i ungefär 3.000 år. I början kunde våra tamgrisar ströva fritt i skogen och mellanraser uppstod, då de tama grisarna stötte på vildsvin och tycke uppstod så att säga. Det bildades raser som var väl anpassade för vårt klimat och vår fauna. Så vitt jag förstår har just Linderödssvinet kommit till på det här viset. Under 1800-talet började man importera utländska grisraser och sakta men säkert trängdes de inhemska raserna undan, däribland även skogssvinen och Linderödssvinet. För den som är lika nyfiken som jag rekommenderar jag ett besök på föreningen Landtsvinets hemsida, www.landtsvinet.se, där man får all information som behövs för att förstå varför vi ska bevara den här lille grisen.

 

Besök Nordens Ark om du vill träffa ett livs levandes Linderödssvin.

Galten Glenn-Kenneth!

M gav mig nu i uppdrag att avbilda en sådan här gris, då han ville ha en slipsnål att pryda sin slips med. Hm, den här goa fläckiga grisen, hur skulle jag få till den? Med hjälp av föreningens logga skapades en stämpel, som sedan med hjälp av silverlera blev grisen. Till det här lite oxidering för fläckighetens skull och sedan, voilà – en färdig slipsnål.

Slipsnål 925 sterling silver, Linderödssvin 999 FS, oxiderade fläckar.

 

Nöff Nöff på er allihopa!

finaNina