Blåklockan ute i backarna står

Eller, näej, det är ju faktiskt blåsippan man sjunger om. Blåklockan blommar ju egentligen inte heller längre. Det är ju faktiskt höst ute. Men inte i min verksta’, där är det fortfarande lite sommar kvar när jag sitter och gör i ordning de blåklockorna som jag och döttrarna plockade i juli när vädret var som allra vackrast.

Vi var ute och på väg mot havet. Längs stigen växte det mängder med blåklockor och min yngsta sa: -Men mamma, varför har du inte gjort några blåklockesmycken ännu? Ja, varför inte, tänkte jag. Blåklockor är ju så otroligt vackra och skira och så väldigt mycket sommar. Vi plockade som sagt ett gäng och för att de inte skulle bli hängiga lade vi ner dem tillsammans med lite vatten i vår kylväska. 

Jo då, de klarade sig hela vägen hem och över natten i kylskåpet. Dagen efter satte jag igång med arbetet och då när jag satt där och penslade silverlera på dem minns jag ju. Blåklockor!! Ja, herre gud, blåklockor var ju min absoluta favoritblomma när jag var liten flicka. Jag brukade plocka dem när vi åkte till min barndoms drömställe ”Hemling”, en liten by 4 mil ifrån Örnsköldsvik, där min farmor växte upp. Jag plockade ofta och gärna blommor där och gick stolt in med buketterna till min farmor, som tog emot dem med glädje och satte dem i en vas på bordet. – Det finaste man har, det sätter man på bordet, sa hon alltid. 

Blev tvungen att sluta pensla silver på blåklockorna för att gå upp och rota i mitt gamla smyckesskrin, som för övrigt är FULLT av smycken. Där hittade jag den, en liten, liten klocka i silver med blå emaljerade blommor på sidorna. Finessen med klockan som jag älskade otroligt som barn, är att den faktiskt plingar när man skakar på den, för den har en pytteliten kläpp. Den klockan har jag fått av min farmor, för hon tyckte att den passade mig som var en ”liten blomsterflicka som älskade blåklockor.” Ja tänk, hur har jag kunnat glömma det! När min farmor gick bort fick jag ta över en ask i porslin som hon hade vunnit på lotteri och på locket pryds den av just blåklockor. Så glad över att jag kom ihåg igen!

finaNinas blåklockesmycken är också klockor som klingar, eftersom jag monterat en liten kläpp i dem. På utsidan har jag emaljerat med transparent glasemalj. Ville såklart få dem blå, men samtidigt väldigt fint när silvret skiner igenom, för jag tycker att de ser mer levande ut då.

  

Blåklocka 999 FS, glasemaljerad. Kläpp 925 sterling silver



Klingande Kramar
finaNina

Med handen på hjärtat



I våras blev jag kontaktad av min universitetskompis K som halkat in på min blogg och läst lite. Hon hade särskilt fastnat för mina smycken med ”hjärtat på rätta stället” och då specifikt för de små ankorna jag gjorde i höstas till ett gäng väninnor som hängt ihop i många, många år. Precis sådär som de kände för varandra, att de gått genom en massa och alltid tagit sig fram trots guppiga vågor eller hård vind, så känner även K för sina väninnor.

Det här gänget väninnor har alla barn med dysmeli, vilket gjort att just de funnit varandra och kommit varandra väldigt nära. Dysmeli – vad är det? Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte alls visste vad det är för något. Då berättade min kompis K att det är en åkomma där barnet i fosterstadiet på något sätt får en missbildning som innebär att när det föds saknar delar av olika kroppsdelar, som armen, handen, fingret, benet, foten osv. Det kan även syfta på total avsaknad av arm eller ben. Om man vill likna det vid något kan man nämna de sk. ”Neurosedynbarn” som föddes i början på 60-talet när mamman ätit en medicin som man då inte visste var skadlig för det lilla barn hon bar i sin mage.

K och hennes väninnor har funnit varandra så här i modern tid över internet ute i cyberspace, på Facebook och genom olika forum, där deras chattande, mejlande och snackande vuxit fram till djup vänskap. I dag har också några av dem träffats IRL, som man säger. (In Real Life). Ja, de har blivit så goda vänner att de alla kände att de vill bära sitt egendesignade vänskapssmycke.

Ett ivrigt Facebookande satte fart och till sist kom de tillsammans med mig fram till att de ville ha en hand, inte en hand med dysmeli, utan en helt ”vanlig” hand men med ett hjärta. Smycket ”Med handen på hjärtat” föddes. Vi bestämde att silverlera var det bästa materialet, för precis som när en liten bebis bakas, vet man inte heller alltid exakt hur det färdiga resultatet blir när silverleran bränns, fast det blir ändå alltid lika fint och spännande.

Med handen på hjärtat, hur många riktigt nära vänner har du? Om du har riktig tur har du kanske också ett helt gäng precis som K. I så fall, var rädd om dem, för vänskap är också spännande och dessutom otroligt viktigt.

"Med handen på hjärtat", Berlock 999 FS, med ring eller karbinhake 925 sterling silver.

Har lånat några bilder från två av väninnorna, en som valt att ha berlocken runt halsen i en svart läderrem och en annan som valt att hänga den på ett eget armband.

 



Kompis Kramar
finaNina

M och griseknoen

Jag tycker om människor som brinner för sin sak, som vill någonting. Människor som funderar och reflekterar, som försöker se världen ur ett annat perspektiv än bara sitt eget. En person som vill det bästa för andra än bara sig själv. M är en sådan person. Det är i alla fall mitt intryck av honom.

M och jag har faktiskt aldrig mötts i verkligheten, utan våra vägar har korsats med hjälp av lite slump ute i cyberspejs och kanske liknande funderingar och intressen. Det började med åkerbär och fortsatte med en liten gris. Låt mig berätta.

 

M mejlade mig i höstas för att han hade fått syn på finaNinas Åkerbärssmycke. Han hade suttit på en flygplats uppe i norr och kommit över en burk åkerbärssylt – som smakar smaskens så gott. Eftersom hans nyfikenhet gjorde att han ville ta reda på mer om dessa bär gick han ut och googlade och hamnade på min blogg. Vår konversation tog fart och vi pratade bär och bärställen och avslutningsvis skickade jag iväg ett halsband till hans blivande fru. Sylten avnjöts på bästa sätt ihop med riktigt god vaniljglass fick jag veta och med lite tur och med hjälp av mina tips kommer M och hans fru att plocka sina egna åkerbär i sommar. Själv blev jag nyfiken på nejkon, ett annat smaskigt och smakrikt bär som växer på Gotland, så vi får se var min semester tar vägen.

 

För några veckor sedan dök det upp ett nytt mejl från min cybervän som undrade i fall jag kunde hjälpa till med en ny alldeles speciell beställning. Alltid, såklart!

 

Den här gången fick jag veta att M är medlem i föreningen ”Landtsvinet” som bildats för att bevara vår inhemska lantras Linderödssvinet. I ärlighetens namn kan jag själv inte mycket alls om grisar, så här var det min nyfikenhet som gjorde att jag gick ut och googlade. 

 

I Sverige har vi haft mer eller mindre tama grisar i ungefär 3.000 år. I början kunde våra tamgrisar ströva fritt i skogen och mellanraser uppstod, då de tama grisarna stötte på vildsvin och tycke uppstod så att säga. Det bildades raser som var väl anpassade för vårt klimat och vår fauna. Så vitt jag förstår har just Linderödssvinet kommit till på det här viset. Under 1800-talet började man importera utländska grisraser och sakta men säkert trängdes de inhemska raserna undan, däribland även skogssvinen och Linderödssvinet. För den som är lika nyfiken som jag rekommenderar jag ett besök på föreningen Landtsvinets hemsida, www.landtsvinet.se, där man får all information som behövs för att förstå varför vi ska bevara den här lille grisen.

 

Besök Nordens Ark om du vill träffa ett livs levandes Linderödssvin.

Galten Glenn-Kenneth!

M gav mig nu i uppdrag att avbilda en sådan här gris, då han ville ha en slipsnål att pryda sin slips med. Hm, den här goa fläckiga grisen, hur skulle jag få till den? Med hjälp av föreningens logga skapades en stämpel, som sedan med hjälp av silverlera blev grisen. Till det här lite oxidering för fläckighetens skull och sedan, voilà – en färdig slipsnål.

Slipsnål 925 sterling silver, Linderödssvin 999 FS, oxiderade fläckar.

 

Nöff Nöff på er allihopa!

finaNina

Mer kärlek och intressanta möten

I höstas stod som ni kanske minns finaNina på à la Londons designmarknad. Det var så roligt att få möta kunderna ansikte mot ansikte och få direkt respons på smyckena. Det kom fram flertalet spännande, intressanta och trevliga människor till min monter och de här mötena ledde till en hög med beställningar som jag fick äran att ta mig an. 

 

Två kvinnor kom fram och började titta på de olika ”med hjärtat på rätta stället” smyckena som jag hade med mig. De frågade och funderade och undrade om jag inte skulle kunna hjälpa dem med en sak. - Jovisst, sa jag, det vill jag gärna.  De berättade att de har ett gäng väninnor som hängt ihop sedan studietiden på 70-talet och att deras ”maskot” alltid varit en anka. De hade fallit för mina smycken och skulle nu vilja ha var sin liten ”Anka (med hjärtat på rätta stället). De fick välja färg och längd på läderremmar precis som de ville och de flesta ville ha ett tvåvarvsarmband, som också möjligen skulle kunna användas runt halsen. De blev ett fasligt kvackande i min verksta’ J.



"Anka (med hjärtat på rätta stället)", 999 FS, Läderrem m lås 925 silver



Min sista fråga till gänget var oundvikligen -  Varför ankor? - Jo, tänk dig sa en av kvinnorna, en anka tar sig fram i alla vatten, i medvind och i motvind. Så är det med vårt gäng. Vi har alltid stöttat varandra, Att hjärtat är på rätta stället tilltalade oss för vi har genom åren framför allt skrattat mycket och delat glada och sorgliga stunder. Vi har hängt ihop sedan 1975 och har fortfarande lika roligt!

Ett par jag också minns tittade på manschettknappar och ställde en massa frågor. De undrade ifall jag tog emot specialbeställningar. – Absolut, självklart!  Alltid så roligt med nya utmaningar och att få möjlighet att förverkliga någon annans idé och inre bild. De tog ett visitkort och skulle kanske återkomma.

Jo då, de återkom nu i januari. M och M hade nu bestämt sig för att det var dags för giftemål. Ringar hade de redan, men ett par fina manschettknappar till brudgummen ville de ha.  De hade designat sin egen ”bröllopslogga” som de använt på alla sina inbjudningskort och undrade om jag skulle kunna få till den här loggan på manschettknapparna. Hm, jag funderade och funderade, testade olika metoder och det var inte helt självklart att jag exakt skulle lyckas få till deras handskrivna logga med rätt känsla och utseende. Med lite hjälp från M och en kvinna i Grekland kom det en stämpel på posten och då var saken klar. Resultatet:



Manschettknapp M+M 999FS, manschettknappsmekanism 925 silver

Att bruden kommer att stråla något alldeles fantastiskt det vet vi ju alla!! Jag hoppas också att den stolta brudgummen kommer att känna sig alldeles extra fin på skjortärmen med sina nya manschettknappar från finaNina. Nu på lördag kl. 14.00 tänker jag extra mycket på M+M och skickar över mina varmaste lyckönskningar!

Gladaste Kramar
finaNina

Det måste vara kärlek

Äntligen kan jag och bara måste få dela med mig av två mycket roliga och speciella beställningar jag fick att bita i innan jul.

En dag fick jag en beställning av L, som ville ge ett personligt smycke till sin man M. Smycket skulle vara lätt att bära varje dag, det skulle ha barnens namn på, men allra viktigast var att få med något som kopplade till ”tro-hopp-kärlek”, som är L&M’s personliga grej. Kanske inte så mycket tro, men mer hopp och kärlek. Smycket skulle inte vara för pyttigt, för M är en vältränad och byggd kille. Hm, finaNina kliade sig lite i huvudet och funderade.

Förslaget till L blev en lite grövre silverstav, där barnens namn kunde stämplas in på var sin sida. På framsidan däremot skulle symbolerna för tro, hopp och kärlek stämplas. Symbolen för tro, dvs korset, ville jag byta ut mot en musiknot, eftersom M är en fantastiskt duktig trombonist och utbildad musiker. En musiknot är dessutom väldigt dekorativ, tycker i alla fall jag. Jag visade mina skisser och L gillade idén.

En vecka senare, eller egentligen tror att det endast handlade om några dagar, fick jag en ny beställning. Denna gång var det M som ville ge sin fru L ett personligt smycke, eller några lättburna örhängen som man kan ha på sig varje dag. De fick inte hänga och dingla, eftersom de har en liten kille hemma och ytterligare en till bebis på väg. Han ville inte att barnen ska kunna dra loss dem hela tiden, men de fick inte vara för små och oansenliga. Viktigt var också att de på något vis kopplade till ”tro-hopp-kärlek”, eftersom det var hans och L’s personliga grej. Däremot kanske inte så mycket tro, men mer hopp och kärlek.

Öhm, ni hajar, eller hur?!? Kan minst sagt säga att jag hade väääääldigt svårt att inte brista ut i skratt och råka försäga mig med en gång där och då, men jag skärpte mig och log inombords. Jag återkom med skiss och idé och vi enades om ett par örhängen som sågats ut till hjärtform, där jag sedan skulle stämpla hoppets ankare och istället för kors en liten stjärna, för L är ju M’s stjärna.

"Tro-hopp-kärlek"- specialbeställda. 2 mm 925 sterlingsilverplåt, stav 6 mm 925 sterling silver, kedja 2,5 mm kulkedja 

På julafton fick jag ett SMS från L, som tackade så mycket för smyckena. Den extra kryddan uppe på parets klappar till varandra var nu ett bevis på att det bara måste vara äkta kärlek dem emellan och att de valt helt rätt partner. Jag är ju helt beredd att hålla med! Det är väl klart att det är kärlek, tycker ni inte det? Jag menar, vad är sannolikheten att man beställer nästan exakt samma smycke till varandra av exakt samma designer??

Just nu i verksta’n har jag ett annat kärleksfyllt uppdrag på mitt bord. Denna gång ett par manschettknappar till en blivande brudgum. Herrrrrregud, som Björ Ranelid sjöng i förra årets Melodifestival, så mycket kärlek, detta mirakel J.

Hjärtligaste Kramar
finaNina


Akta dig - jag har kramat snöbollar!

Nu har det varit tyst här på bloggen ett bra tag. Tiden har liksom svischat förbi och åter igen sitter jag och undrar var det här året tog vägen. finaNina har haft fullt upp i verksta’n den sista månaden, men eftersom det är julklappar som tillverkats kan jag inte visa några bilder på de smyckena ännu. J

I all hast har jag lyckats få till ett smyckeset som jag tycker passar alldeles extra bra i dessa vintermörka tider. Kanske ett ”tipp-topp-och-i-sista-minuten” julklappstips till någon??



"Snöboll", Halsband + örhängen.

 ”Snöbollarna” är vita agater, snöstjärnan 999 Finsilver, kedja+bindringar 925 sterling silver, läderrem vit 55 cm. (Halsband 620:- ink. vit läderrem 55 cm, Örhängen 220:- per par.) Är det nu någon som hellre associerar bollarna med golf, så okej då, för den här gången :-).

 Med detta vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!!

Julekramar
finaNina

Ekorr'n satt i granen

Nu är det höst! Gula löv på marken och älgjakt i skogen. Rådjuren smyger runt husknuten för att försöka knapra i sig det sista ätbara innan vintern kommer. Ekorren samlar ekollon och hamstrar inför det kalla och eländiga som väntar.

 

Örhängen "Ekorrguld", 999 finsilver, grön agat, örhängemek 925 sterling silver

finaNina samlar också, ihop sig. I dag står det en hel del på agendan (så varför sitter jag här kan man undra). Nästa lördag ska finaNina design medverka på Göteborgs coolaste designmässa – www.alalondon.se . Det ska bli såååå roligt att möta kunder och få träffa andra glada och entusiastiska hantverkare, företagare och designers. Kom väldigt gärna förbi och hälsa på!

Var? Pustervik, Järntorget

När? Lördagen 6 okt. kl 11-17

Hur? Gratis inträde!

Du kan också läsa mer på bloggen - http://www.alalondon.se/nyhetsblogg.html
 

Så idag ska jag ner i verkstan och putsa på smycken, prov”duka” mitt bord, fixa lite lull lull och fin skyltning. Borde hinna med några ytterligare ekollon örhängen ”Ekorrguld” och kanske en ”Lyckokotte”.

Men jag borde ju också hinna ut på tomten och plocka de gula kantarellerna – har en egen odling under björkarna som växer precis framför huset. Ikväll blir det festmiddag! Min pappa och hans fru E är idag ute på havet för att testa på hummerfiske. De har sådan otrolig tur med vädret, för solen strålar, så det lär bli en fantastisk dag på sjön. I deras lilla tripp ingår ”hummergaranti” (hur arrangören nu vågar garantera det). Ja, så ikväll blir det hummer och till det tänkte jag göra en kantarell och västerbottenostpaj, för det är ju så himla gott. Dessutom har vi fått direktleverans från pappas frys av höstens hjortron och sensommarens åkerbär, så då bara måste jag koka ihop lite vaniljpannacotta för att ha något att lägga bären på.

Nä, upp och hoppa i granen med mig! Här kan jag inte sitta!

 

Höstpigga kramar

finaNina