Inspiration från 50-talet

Inspiration kan komma nästan var som helst ifrån. Själv är jag helt betuttad i prylar, porslin, möbler, lampor från 50- och 60 talet. Skulle inte börja gråta om någon sa att det stod en riktigt överdådig ”Cadillac” ute på gården och väntade på mig, helst en turkos eller duvblå då. 50-tals design är ju hett och inne, så det är ju inte något nytt under solen med det. För mig har 50-tals saker dock alltid förknippats med en skön och varm känsla.

Jag förknippar det med Hemling, en liten ödslig by ca 5 mil in i landet från Örnsköldsvik, och min farmors barndomshem. Dit åkte vi ofta på sommarlovet när jag var barn. På ovanvåningen i det huset hade min farmors bror, som var ungkarl, bott kvar och någon gång på 50-talet köpte han nya möbler och fräschade till där uppe. Där fanns tidstypisk soffa och soffbord, takkrona av svart metall med vita glaskupor, stringhyllor, nätt bokhylla i teak och svartmålat trä. I rummet stod också kvar ett äldre skåp och ett runt bord. Kring det bordet satt min farfar i träningsoverall, doftande av Gul Commerce utan filter, tillsammans med min pappa och hans lillebror och spelade kort nästan varje kväll när vi var där. Jag som var så liten fick ju aldrig vara med, utan bara titta på och inte störa. Jag tittade på och lärde mig både wist, poker och plump. Jag lärde mig också att älska dessa möbler. Formerna och dess enkelhet fascinerar och tilltalar mig otroligt. Vardagsporslinet vi åt på, Upsala Ekeby "Pigg" , har jag varsamt sparat och tagit rätt på. Har plockat godsakerna och försöker använda formspråket i min smycketillverkning. En slags enkel lekfullhet. Jag undrar också i mitt stilla sinne om alla vi som i dag suktar efter dessa eftertraktade och heta 50-tals prylar har ett ”Hemling” inom oss som vi drömmer tillbaka till och vill återskapa på nytt.

Funderarkram & Ha en skön Valborgsmässoafton
finaNina