Akta dig - jag har kramat snöbollar!

Nu har det varit tyst här på bloggen ett bra tag. Tiden har liksom svischat förbi och åter igen sitter jag och undrar var det här året tog vägen. finaNina har haft fullt upp i verksta’n den sista månaden, men eftersom det är julklappar som tillverkats kan jag inte visa några bilder på de smyckena ännu. J

I all hast har jag lyckats få till ett smyckeset som jag tycker passar alldeles extra bra i dessa vintermörka tider. Kanske ett ”tipp-topp-och-i-sista-minuten” julklappstips till någon??



"Snöboll", Halsband + örhängen.

 ”Snöbollarna” är vita agater, snöstjärnan 999 Finsilver, kedja+bindringar 925 sterling silver, läderrem vit 55 cm. (Halsband 620:- ink. vit läderrem 55 cm, Örhängen 220:- per par.) Är det nu någon som hellre associerar bollarna med golf, så okej då, för den här gången :-).

 Med detta vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!!

Julekramar
finaNina

Ekorr'n satt i granen

Nu är det höst! Gula löv på marken och älgjakt i skogen. Rådjuren smyger runt husknuten för att försöka knapra i sig det sista ätbara innan vintern kommer. Ekorren samlar ekollon och hamstrar inför det kalla och eländiga som väntar.

 

Örhängen "Ekorrguld", 999 finsilver, grön agat, örhängemek 925 sterling silver

finaNina samlar också, ihop sig. I dag står det en hel del på agendan (så varför sitter jag här kan man undra). Nästa lördag ska finaNina design medverka på Göteborgs coolaste designmässa – www.alalondon.se . Det ska bli såååå roligt att möta kunder och få träffa andra glada och entusiastiska hantverkare, företagare och designers. Kom väldigt gärna förbi och hälsa på!

Var? Pustervik, Järntorget

När? Lördagen 6 okt. kl 11-17

Hur? Gratis inträde!

Du kan också läsa mer på bloggen - http://www.alalondon.se/nyhetsblogg.html
 

Så idag ska jag ner i verkstan och putsa på smycken, prov”duka” mitt bord, fixa lite lull lull och fin skyltning. Borde hinna med några ytterligare ekollon örhängen ”Ekorrguld” och kanske en ”Lyckokotte”.

Men jag borde ju också hinna ut på tomten och plocka de gula kantarellerna – har en egen odling under björkarna som växer precis framför huset. Ikväll blir det festmiddag! Min pappa och hans fru E är idag ute på havet för att testa på hummerfiske. De har sådan otrolig tur med vädret, för solen strålar, så det lär bli en fantastisk dag på sjön. I deras lilla tripp ingår ”hummergaranti” (hur arrangören nu vågar garantera det). Ja, så ikväll blir det hummer och till det tänkte jag göra en kantarell och västerbottenostpaj, för det är ju så himla gott. Dessutom har vi fått direktleverans från pappas frys av höstens hjortron och sensommarens åkerbär, så då bara måste jag koka ihop lite vaniljpannacotta för att ha något att lägga bären på.

Nä, upp och hoppa i granen med mig! Här kan jag inte sitta!

 

Höstpigga kramar

finaNina

Drakens öga ser dig.

Äntligen har äldsta dottern kommit in i bokslukaråldern och börjat läsa böcker inom genren ”Fantasy”! Å, jag minns själv hur jag älskade att läsa och drömma mig bort in i de fantastiska sagovärldarna som beskrevs för mig. ”Momo – kampen om tiden”, "Den oändliga historien", Narnia-böckerma, ”Sagan om Ringen” och allt annat jag kunde hitta. Vet inte om Maria Gripes ”Agnes Cecilia en sällsam historia” riktigt är ”Fantasy”, men spännande och märklig det var den. 

Dottern läser såklart Harry Potter-böckerna och även jag, som faktiskt inte har läst dem ännu, tänkte att det kanske vore på tiden. Inspirerad av allt detta bokläsande kom jag att tänka på min egen lilla bok, som jag började skriva någonstans i mellanstadiet. Min kompis S, som var på samma våglängd, började med ett liknande alster och vi satt där i flickrummet och skrev så pennorna glödde.

Nu blev jag ju bara tvungen att gå ner under huset och gräva i de gamla sparade sakerna som ligger där och, jo då, där fanns den. I ett ljusblått skolhäfte har jag startat min saga. Boken har ingen titel, men däremot noggranna beskrivningar av huvudpersoner, kartor och detaljer  som behövs för att kunna följa med. I vissa avseenden är det en ”rip-off” på ”Sagan om Ringen” i sitt upplägg, men storyn är helt annorlunda. Okej, det är inte ett litterärt storverk vi snackar om här, men jag har i alla fall knåpat ihop fyra kapitel och namngett det femte.

Jag släpade upp ”boken” och visade den för min dotter som inte blev särskilt imponerad, men efter att hon faktiskt läste den tycker hon nog att den är helt okej och ganska spännande. Mitt förslag till henne är nu att hon ska skriva fyra kapitel till, sedan när lillasyrran är i bokslukaråldern kan hon skriva ytterligare fyra och avslutningsvis skriver vi det sista kapitlet tillsammans. Är inte det en bra idé?? Kommer inte det att bli en storsäljare?? Nå väl, den ligger kvar på hennes skrivbord och jag tror faktiskt att hon köpte upplägget. Jag väntar med spänning.

I verksta’n blev jag ju såklart lite inspirerad av allt detta och mitt senaste alster blev ett ”Draköga” som med sina magiska krafter kan se allt, mo a haa haaa.

"Draköga", unikat, 999 Finsilver, strl 17,75 mm, äkta rubin 8,35 ct, stjärnrubin.

Fantasifulla kramar
finaNina

Kul grej - skicka vidare :-)

Jag fick av min bloggande vän Anna, urpojjesperspektiv, några frågor som jag i vanliga fall kanske inte skulle brytt mig om att svara på, eftersom det här är en kedjebrevs liknande aktivitet. Jag gillar inte kedjebrev alls, men det här var annorlunda. Hon hade fått ett antal frågor av en annan bloggkompis och det var så roligt och intressant att läsa Annas svar. Att jag dessutom som barn älskade att skriva i sådana där ”Mina Vänner” böcker gör att jag inte kan låta bli att svara, även om dessa frågor kräver lite mer. Jag tänker att ni som läser min blogg, får en chans att lära känna mig lite till. De här frågorna fick jag:

1. Tre egenskaper du värderar högt    

Ärlighet – säg som det är och framför allt ljug inte. Däremot inte ärlighet som blir till dumhet, så att man är elak i onödan. Då kan man hellre vara tyst. Ödmjukhet – inför livet, inför andra människor. Lojalitet – svik aldrig din vän, din partner, eller dig själv för den delen.

2. Tre personer som du beundrar. Fler om du kommer på.

Jättesvår fråga faktiskt. Hade man frågat mig i tonåren hade jag sagt David Bowie – en otroligt cool artist som alltid legat före sin tid. Han klädde på sig olika roller på scenen och skapade något annorlunda, nästan teatraliskt musikaliskt. Sedan hamnade han som så många artister bland drogerna, men tog sig ur träsket och kom tillbaka på 80-talet igen. Jag upplever det som att han alltid gjort det han velat, utan att kanske bry sig om ifall det varit ”rätt” alla gånger.  Sedan skulle jag ju såklart vilja säga Dalai Lama, Nelson Mandela eller någon av de där riktigt stora männen. Jag väljer en annan man som jag liksom alltid har uppskattat att lyssna på – Mark Levengood - denna fundersamma man med sin härliga finlandssvenska brytning, som filosoferar över allt och ingenting, som på något vis alltid kan hitta något positivt i de mest fula och trista upplevelser man kan tänka sig. En kvinna med idolstatus hos mig – Torun Bülow-Hübe, som tyvärr inte lever längre. Hon var smyckesdesigner, en av de mest kända skandinaviska, och fick som första kvinna världsrykte som silversmed. Hennes smycken är fantastiska. Tidlösa och eleganta, samtidigt organiska och böljande. Sorry, Attling för mig är du inte nummer ett, men dock god tvåa. Att Efva är gift med Eva Dahlgren höjer ju såklartl, för Eva skriver så sköna och vackra melodier och texter. Jag känner också att jag vill tala om att jag beundrar flera av mina nära väninnor, för vad de gör, för vad de tänker, för vad de vill och kan.

3. Vad ger dig energi?

Att skapa! Såklart smycken i första hand! Nya smycken föds ofta först i tanken och genom mina funderingar. Ibland blir det precis som jag tänkte först, men oftast händer det en massa grejer på vägen. Det kan vara att min ursprungsidé verkligen inte funkar, eller att jag medan jag jobbar kommer på något ännu bättre. Uppstår det problem löser jag dem och tänker om, tänker nytt. Älskar den kreativa processen! Jag hittar också energi i människor, möten med människor som leder till samtal. Älskar att prata och fundera, byta erfarenheter med andra.

4. Vad tar din energi?

Vardagsrutiner toppar listan! Känner inte ens att jag måste utveckla det, för jag tror att ni alla vet vad jag menar. Även här måste jag säga människor, som jag av någon anledning inte kan blunda inför eller strunta i. Som Bosse Kasper valt att uttrycka det – människor som ingen vill se. Jag ser dem alldeles för ofta och kan då inte låta bli att engagera mig, även om jag vet på förhand att det inte alltid kommer att hjälpa, utan bara suga energi. Jag har tyvärr också en förmåga att ibland ta åt mig för mycket av vad någon annan möjligen ogenomtänkt häver ur sig. (Eller om jag själv råkat vara ogenomtänkt och onödigt ärlig.) Då funderar jag och analyserar och undrar vad jag gjorde för fel i situationen, i stället för att bara avfärda och skaka av mig.

5. En resa du gjort. Plats? Vad gjorde du där? Vad lärde du dig? Det bästa med resan? Berätta...

Jag och min man reste mycket när vi var sådär mellan 20-25 år. Vår resa till Australien och Nya Zeeland kommer absolut på första plats. Vi reste med ryggsäck, bodde på hostel, käkade nudlar och försökte få pengarna att räcka så länge som möjligt. Vi satsade reskassan på dykning och andra naturupplevelser. Vi lärde oss massor såklart! Framför allt lärde vi oss att vi hör ihop, på gott och ont och i alla lägen.  Det bästa med resan var när vi fick möjligheten att simma i öppet hav med helt vilda delfiner – fantastisk upplevelse!

6. En resa du inte har gjort. Vart åker du och varför? Vad ska du göra där?

Här kan jag verkligen inte välja – jag har så otroligt många resor kvar att göra. Vill åka till Galapagos och se på havsleguanerna medan de finns kvar. Vill åka till Amazonas och besöka den ”riktiga” djungeln. Vill åka till Rio de Janeiro och dansa mig svettig i karnevalsyran. Vill åka till Inka-leden och Machu Picchu. Vill åka till Istanbul och dansa magdans. Vill åka till Helsingfors och beundra finsk design. Vill åka tillbaka till Nya Zeeland. Vill åka till Indonesien och dyka. Vill åka till Tanzania på safari, till Zanzibar och dyka. Vi ska resa mycket mer igen när barnen vuxit till sig lite mer, för de ska självklart med ut på äventyr i den stora världen!

Sedan kan jag också lägga en lite mer filosofisk aspekt över det hela och prata om vår inre resa, den vi gör genom livet där vi formas och förändras. Här har jag verkligen inte heller rest färdigt – har jättemycket kvar att lära mig, en hel del att ta itu med och massor att dela med mig av.

7. Det perfekta ögonblicket på hästryggen. Som du varit med om hittills.

Jag och min favorithäst Fleur i full galopp hoppandes över hinder!!! Tjohhheeej så roligt. Jag tycker att det är jätteroligt med hoppning. Det är fartfyllt, spännande och en stor utmaning  – allt på samma gång. Det är liksom med skräckblandad förtjusning jag möter hinderbanan.  Fleur och jag har ett härligt ”människa-häst- band”. Jag litar på henne, hon litar på mig och inget annat existerar än det och full fart framåt. Underbart! Att jag sedan kanske inte sitter som Malin Baryard i sadeln, rak och fin och perfekt, det skiter jag i.

8. Det perfekta ögonblicket på hästryggen. En dröm som du skulle vilja vara med om...

Helt klart är naturupplevelsen en viktig bit för mig i ett sådant drömögonblick. Vacker häst, vacker natur, vackert väder, frihet. Kan inte specificera mer än så. Tror att jag kanske får leva drömmen redan i sommar när jag och min vän A åker till Island för att rida på islandshästar. J

9. Vad är det bästa med Norrbotten?

Människorna - raka och ärliga, inte tillgjorda och krångliga. Klart att midnattssolen, åkerbären och löjrommen också toppar min lista.

10. Berätta om en passion du har.

Dans!!! Jag älskar verkligen att dansa.  Då snackar jag om discodans! Här får man röra sig hur som helst utan bestämda steg och rörelser, begränsningen väljer man endast själv. Det är härligt att röra sig i takt till musik. Det är också socialt och man interagerar med andra. Vill man inte vara social just då är det också helt okej att dansa med sig själv och vara introvert en stund. En annan sak jag tycker väldigt mycket om är att skriva. Skulle inte vilja säga att det är min passion, snarare en nödvändighet. Jag är också passionerat förtjust i vackra saker, så ytligt, men kom ihåg att skönheten sitter i betraktarens öga. Jag älskar gamla saker med historia och själ. Jag gillar också designade prylar, snygga kläder, vackra skor. Hm, den här sidan av mig är kanske inte så uppskattad av min man, men jag tycker allt att han borde se det som en komplimang. Jag valde ju honom, eller hur? (Tro nu förstås inte att jag betraktar min man som en ”sak”, näej han är en mycket vacker person) Hej hopp, det blev visst fler passioner än en, men varför begränsa sig?

Nu kommer ju det allra roligaste – nu tänker jag skicka vidare dessa frågor till två andra bloggvänner här ute i cyberspejs.

Ann-Helens Alster

photomalin

Fullt medveten om att photomalin inte har sådär väldigt mycket med hästar att göra, så där byter vi ut hästar mot ”Det perfekta ögonblicket i naturen”. Och Ann-Helen, du kan välja hästar eller natur, gör som du vill. Och förresten, ni gör också som ni vill med ”kedjebrevet”.

Fredagskram!

finaNina

Mångalen

Kommer ni ihåg den gamla 80-tals filmen med Cher och Nicholas Cage? Det gör i alla fall jag och minns att jag tyckte att den var alldeles knasig, mysig och väldigt bra. Har ni inte sett den får detta bli dagens filmtips. Men för att inte tappa spåret här, månen tänkte jag orda lite om.

För lite drygt två veckor sedan körde jag i vanlig ordning hem från stallet en torsdagkväll. Satte mig i bilen och backade ut från parkeringen och då fick jag syn på den, månen. Det var fullmåne och det såg ut som om den var extra nära jorden den här kvällen. Inte nog med det, utan det var som om solen på något sätt speglade in ett alldeles orangeaktigt sken på månen så den mer än någonsin liknade en stor ost. Det var så läckert och jag kände riktigt hur energin liksom strålade ner på mig där jag satt i min bil.

Det där med att vi människor påverkas av månen, precis som vattnet vid ebb och flod, ja det är något forskarna diskuterar och dividerar. Jag kan ju bara tala för mig själv, men tycker nog faktiskt att jag blir lite extra pigg just de dagarna runt fullmåne. För den sakens skull betyder det ju inte att jag är häxa eller rent av varulv, utan kanske bara att denna stora himlakropp just dessa kvällar skänker oss lite extra ljus. Ljus, det blir i alla fall jag pigg av.

Nu i mars har vi också kunnat beskåda månen tillsammans med Jupiter och Venus, som haft ett litet kärleksmöte på himlen. Första gången jag tittade ut och såg dessa mäktiga planeter så nära varandra och som synes så nära jorden, då trodde jag faktiskt att det var en rymdstation jag såg, innan jag fattade att detta var ett fenomen vi inte allt för ofta kan se här på norra halvklotet.  Så häftigt! Missade ni detta får ni absolut inte missa den sk. Venuspassagen som inträffar 5 – 6 juni. Då skuggar Venus solen och ger oss en ”Venusförmörkelse”, vilket bara inträffar två gånger per århundrade.

Nämen, nu tappar jag fokus igen. Månen var det ju! Jo, jag gillar som sagt månen och den fascinerar mig och piggar upp mig. Något som jag också alltid har gillat är metallen silver. Så mycket att jag till och med nekat guldsmycken, för att jag faktiskt inte alls tycker att de är lika fina. Läser man på lite om silver så hittar man att människor förr förknippade just silver med månen och guld med solen. Silver hette till och med Luna (måne på latin), senare Argentum (= vit och glänsande), och i det antika Egypten ansågs silver vara en ädlare metall än guld. Halvmånen var mångudinnan Isis symbol och man har hittat gamla kartor där halvmånen finns utsatt för att markera silvergruvor.  

Ja, såklart att jag blivit tvungen att göra smycken som ser ut som månen. Här har jag använt korkleran som kärna och klätt in den med silverleran, för att få ihåliga månar. Annars skulle de väga alldeles för mycket.

"Mångalen" - Halsband, örhängen. Månen i 999 finsilver, örhängemek. och kedja i 925 sterling silver.

Kosmiska Kramar

finaNina

Ur tystnaden och in i oändligheten

Oj, det där lät stort. Kanske lite väl dramatisk rubrik, men låt mig fortsätta så kanske det klarnar. 

Ja, det har varit ganska tyst i min verkstad ett tag. Januari gick, februari gick och nu sitter vi redan i mars och äntligen har solen börjat värma och våren är på väg. finaNina har tagit sig en behövlig tankepaus, eller så kallad indianpaus, ett tillfälle att stanna upp, samla ihop sig och låta själen hinna ikapp. Inte förrän själen är där orkar kroppen jobba vidare. Solstrålarna har väckt mig till liv igen och jag har fått ny luft och nya idéer.

Jag har tagit mig tid att testa nya saker. Bland annat har jag testat att bygga ihåliga smycken av silverlera, genom att först forma figurer och former av materialet korklera. Korkleran blir kärnan som man ”klär” in i silverlera och sedan när man bränner smycket brinner korken upp. Väldigt spännande och ett mycket roligt sätt att kunna göra ytterligare fria former av silverlera. Det kommer bilder på sådana smycken vilken dag som helst. 

En annan sak jag har velat göra länge är att arbeta med läder. Läder är ett underbart mjukt och vackert material som känns så följsamt och skönt mot den egna huden. Jag har som ni kanske vet länge beundrat Rïdne Sami Bracelets vackra tennarmband i mängder av olika vackra färger och för ett tag sedan nu blev jag galet förtjust i GHill designs sköna och otroligt coola fiskskinnsarmband.

När jag nu äntligen tagit tag i mig själv kändes det naturligt för mig att välja renskinn att arbeta med. Sagt och gjort, jag köpte på mig de nödvändiga verktygen och hittade ett supersnyggt renskinn i svarmetallic, som jag tycker matchar silvret fint. Med lite coaching från Ann-Helen(Rïdne) och från svärmor B har jag nu lyckats knåpa ihop mina första två läderarmband.

Peace@heart läderarmband - Renskinn, hjärta + knapp 999 finsilver.

Fredshjärtat, en symbol som återkommer hos mig. Det är kombinationen av fred och kärlek jag gillar. En symbol som är en vacker kombination av fredstecknet och ett hjärta blir inget annat än dubbelt så bra. Fredshjärtat är lätt böjt för att forma sig och följa handleden. Knapp med hjärtformade hål – såklart.

"Oändlighet" läderarmband - Renskinn, oändlighetssymbol + knapp 999 finsilver.

Symboler tilltalar mig helt klart. Här en symbol som fascinerat mig väldigt länge. Oändlighet – något som aldrig tar slut, varken i storlek eller i tidsrymd. Det är konceptet av total obegränsning och obundenhet i storlek, antal eller utsträckning. Ibland kallas den här symbolen lite felaktigt för evighetstecken, och i modern smyckeskonst används den ofta för att symbolisera evighet och framför allt evig kärlek. Evighet är per definition endast en oändlig tidsrymd. Oändlighet är något så väldigt mycket större. Så stort att det för mig nästan blir omöjligt att förstå, ungefär som det där med Universum som aldrig tar slut. Fascinerande.

Mina funderingar kring oändlighet och evighet leder mig till dagens tanke, som jag knyckt ur filmen ”Vuxna människor”:

”Det är väldigt kort tid vi lever, om man tänker på hur länge vi ska vara döda.”

Tänk på det!

Nyvakna kramar

finaNina 

Nytt år och nya utmaningar!

Jag sitter här och funderar och funderar.

Jag har fått en ny smyckesutmaning att bita i. Anna heter kvinnan som driver företaget ”Englahem – services for your home”, ett företag som hjälper dig med hushållsnära tjänster i Göteborg med omnejd. I vilket fall, hon har gett mig i uppdrag att skapa ett par unika smycken för hennes räkning. Hon vill att jag gör ett halsband och ett par örhängen med änglavingar. Ja, ni ser kopplingen – Englahem – änglavingar. Vi har träffats och snusat på en del olika idéer och nu har jag klart för mig vad det är hon vill ha. Nu ska jag bara ta och sätt igång med själva skapandet. Fjädrar, vingar, naturtroget, inte för smått utan med tyngd……ja det kommer att bli jättebra.

I lördags stängde den mysiga butiken D.N.A. på Vallgatan i Göteborg igen sina portar. Jättetråkigt! Systrarna som drivit butiken går nu mot nya utmaningar och jag önskar dem Lycka Till! De har sålt finaNinas smycken och nu i veckan kommer jag att få hem ”lagret” hit till min verkstad igen. Utmaningen för finaNina blir nu att hitta någon ny affär som är intresserad av att ta in dem i sitt sortiment. Tankarna finns att hitta någon affär i Haga här i Göteborg, eller möjligen åka upp till gamla hemtrakten i Luleå. Om det är någon som har förslag, så är de mer än välkomna.

I väntan på att det ska falla på plats har jag öppnat en webbshop via den relativt nya sidan www.epla.se . Epla har funnits i Norge ett antal år och är en hantverkssida, där man som företag eller som privatperson lägger ut sina alster till försäljning. Spana in sidan, för där finns det massor med fina saker! finaNinas hemsida och såklart även den här bloggen kommer fortsätta finnas kvar, så jag ser webbshoppen som ett komplement och en möjlighet att kunna synas på fler ställen.

finaNina design hos epla.se

En annan tanke jag går och ruvar på är att jag skulle vilja göra en utställning med mina smycken. Jag har ju gjort ganska många blommor och blad och hämtar ständigt idéer ifrån naturen. Innan jul fick jag två stycken jättefina och pampiga smyckesträd, handgjorda och designade av min mammas man A. Hm, med hjälp av dem skulle jag ganska lätt kunna skapa en grön och skön miljö, som med doft av natur skulle kunna framhäva mina smycken på ett bra sätt. Jag kan se det framför mig.  

Funderarkramar

finaNina