Ja, se det snöar faktiskt!

Tro det eller ej, det snöar i Mölnlycke idag. Lugnet har lagt sig i finaNinas verkstad. I dag skickas ”Festglitter” iväg till en färgstark kvinna som jag vet kommer att bära upp halsbandet och glittra något alldeles, alldeles extra nu i jul- och nyårshelgen.

"Festglitter" , Löv 998 finsilver, kedja + lås 925 sterling silver, Swarowski kristall.

Själva firar vi hemma i Mölnlycke i år med en lugn och stillsam julhelg för att sedan sikta på ett riktigt festlig nyår. Hoppas ni alla har det riktigt skönt, med alldeles för mycket god mat och dryck tillsammans med era nära och kära!

God Jul och Gott Nytt År!!

Julekramar

finaNina

Ostressad

Har julstressen tagit tag i dig ännu?? Den har i alla fall gripit tag i mig och jag fixar och donar och vill så gärna hinna med så mycket på kortast möjliga tid. Jag har små listor med julklappsförslag till hela släkten. Jag planerar in lussebullebak och pepparkaksbak (pepparkakorna kan kryssas av från listan idag, puh). Julmaten är det inte riktigt dags för ännu, men jag funderar, organiserar och prickar in dagar när jag bör grava laxen och fixa julskinkan. Löjrom, hur ska jag få tag på bra löjrom i år när ingen släkting från norr kommer ner? Som om det inte räckte med de egna bestyren ska man ju dessutom komma ihåg insamling till klassblomma och dagisblomma, så även fröknarna får lite uppskattning så här i juletid. Dessutom fyller jag år nu i december och det vore väl kul att fira sig själv också lite. Lilltjejen fyller år i januari och jag är redan framme i födelsedagskalasplaneringen i min kalender och i mina tankar. Stress, stress, stress. Jag som egentligen HATAR att stressa, jag springer runt som en dåre och ibland undrar jag om jag egentligen verkligen får mer gjort på det här viset.

Näej, jag som är en norrländsk ”polemas” (polemasa = inte ha bråttom, gå och slå dank) som gärna funderar och tar god tid på mig, tycker att det är urjobbigt att stressa. Jag vill i vanliga fall inte ta förhastade beslut och tillåter gärna mig själv att vela fram och tillbaka och fundera lite till. Jag önskar att jag kunde fortsätta vara sådär ostressad även i juletid, så att när julafton verkligen kommer kunna känna den där julefriden och glädjen som vi alla jagar.

Näej, nu vår det vara stopp på eländet!! För att påminna mig själv om att ta det lugnt har jag gjort ett nytt smycke – ”Ostressad”.

”Ostressad” , LUGN – ANDAS - DU HINNER, 999 finsilver, kulkedja 50 cm 925 sterling silver.

Brickorna är elipsfomade och välvda, likt blomblad, i tre olika storlekar, den största ca 2,5 cm. För att få det fallet och det utseendet jag ville ha, löper kedjan direkt genom brickorna och hänger ner på sidan, vilket gör att budskapet blir lite ”hemligt”. För att hålen i brickorna inte skulle behöva bli för stora har jag använt mig av en ny låstyp särskilt anpassat för kulkedjor, ett sk kulkedjelås.

Nu känner jag mig ostressad igen, skönt!

Adventskramar

finaNina 

Lyckokotte

När jag var liten brukade jag och min kompis S cykla ner till vattnet nere vid ”Sinksundet” inte alls långt ifrån där vi bodde. Det var alltid lika spännande att upptäcka allt som fanns längs den skumpiga skogsstigen och extra spännande att kolla på ”Ödestugan”, där de äldre ungarna hade röjt och rivit runt och man kunde hitta allt ifrån gamla tidningar till gamla kastruller. Så spännande! Jag undrade alltid vem som egentligen ägde stugan, för den låg väldigt vackert precis vid vattnet. Där nere, precis vid vattnet, växte också en stor al. Ja, vi tyckte i alla fall då när vi var små att den var gigantisk. Där brukade vi plocka kottar, ni vet sådana där små och gulliga alkottar.



Alkottar, bild från "Virituella Floran", foto Gillis Een.

Vi kom ju förstås ganska snart på att de här kottarna var alldeles speciella, för de var ju ”Lyckokottar”. Jag och S plockade varsamt med oss sådana hem och hängde upp i dörrposten in till mitt rum. Minns inte om S också hängde några in till sitt rum, men jag tror det. Jag undrar om inte mina "Lyckokottar" faktiskt fortfarande hänger kvar där hemma i barndomshemmet, tillsammans med en liten ängel som också dinglar där uppe som en lyckobringare.

För ett litet tag sedan försökte jag förklara för min granne att jag funderade på att göra sådana smycken, du vet sådana där små ”Lyckokottar”, sa jag. Öh, va? Lyckokottar? Jag förklarade vilka jag menade och där spikade jag min idé och granne C spikade namnet. Tack C, för hjälpen!



"Lyckokotte" 999 finsilver, fyrklöverbricka + kejda 42 cm 925 sterling silver.



Å för att nu lyckan ska följa med på riktigt, har kotten som blivit avgjuten plockats uppe i Luleå av mina döttrars små händer, dock inte från just det där speciella trädet J.

Lyckokramar
finaNina

Älvan i "Mörka Skogen" eller "Trollsländemagi"

Det är fult att ljuga, än värre att ljuga för barn. Här ska nu avslöjas en så’n där vit lögn, som min äldsta dotter faktiskt fortfarande tror på, eller åtminstone fortfarande vill tro på.

En liten bit bort ifrån vårt hus finns en skogsväg som vi brukar vandra på, både vår, sommar som höst. Där finns en sträcka med sådär härligt vild och mörk skog, där solen försiktigt sipprar in mellan trädtopparna. Den här biten av skogen har vi döpt till ”Mörka Skogen”. På våren går vi hit och njuter av de härligt vårgröna träden och harsyran som breder ut sig som ett grönt täcke på marken. På hösten går vi hit för att leta svamp och på sommaren går vi hit bara för att få svalka oss i skuggan och känna doften av fuktig mossa.

Lillasyster i harsyrehavet.

En vårdag för ett par år sedan var jag och barnen där och plockade harsyra. Den äldsta dottern är så förtjust i denna växt att vi skulle lägga dem i en sallad. Det var varmt och solens strålar gassade på trädtopparna, så att det blev ett märkligt soldis där uppe. Plötsligt säger dottern: -Mamma, titta där uppe! Det är en älva! Jag vände blicken uppåt och ja, titta, där svävade ju en älva. Det såg verkligen ut som en skir och blänkande älva som hängde i luften. Vi tystnade alla tre, även yngsta dottern, som då var rätt liten. En lång stund satt vi på huk och bara iakttog den där märkliga lilla varelsen. Det var underbart att se i tjejernas ögon hur de levde sig bort in i fantasins värld en lång stund. Klart att det var en älva, eller? Det var ju nästan en älva, även om jag som vuxen kunde se att det var en jättestor trollslända som likt en helikopter hovrade högt där ovanför oss. Men det såg faktiskt helt magiskt ut, så jag hoppas att barnen kommer att förlåta mig för min vita lögn.


Äkta vingar från en trollslända har använts, kroppen skulpterad, ögonen är cabochonslipade cubic zirkoner. Sländan 999 finsilver, fasettslipad kulkedja, 925 sterling silver. Helt unikt smycke!

Idag regnar det som vanligt den här årstiden och "Mörka Skogen" är kanske inte så magisk just nu, men färgerna och skönheten finns där trots allt.

Flugsvamp i "Mörka Skogen"

Fantasifulla Kramar
finaNina

Ett brev på posten, men inte ett "Kärleksbrev"

Det här med att driva eget företag är ibland en djungel av pappersarbete och en massa ”bra att ha-tips” och råd från förståsigpåare. Visst är det ju jättebra att få hjälp på vägen när man ska kryssa sig fram, men ibland blir man alldeles snurrig, sådär så att man gärna sticker huvudet i sanden ett tag. En sak som jag VET att man måste göra när man startar eget är att anmäla till Skattemyndigheten, såklart. Utöver det ska man anmäla sig till Bolagsverket och i korta och hyfsat lagom snäva ord beskriva sin verksamhet. Det här gjorde jag redan i oktober 2008, när finaNina design såg ljuset för första gången. Då hade verksamheten en annan inriktning, eftersom jag huvudsakligen sålde bijouterier på home-partys. Det flöt ju på och när jag sedan årsskiftet 2009/2010 bestämde mig för att äntligen göra slag i saken och förverkliga mina egna silversmidedrömmar, tänkte jag inte så noga på att jag kanske borde ändra hos Skattemyndigheten resp. Bolagsverket. Fy skäms på mig!!

Det här har legat och gnagt sådär lite lagom i bakgrunden tills jag i våras tog tag i mig själv och ändrade sk. SNI-koder hos Skattemyndigheten och beskrivning hos Bolagsverket. SKÖNT!

Det man också bör göra är att registrera sitt eget varumärke hos PRV, dvs Patent- och registreringsverket. Det hade jag ju inte heller tagit tag i, för på något konstigt sätt ville jag inte få avslag på namnet, tänkte att det såklart redan finns någon med liknande varumärke. Den största orsaken var nog ändå att jag inte inför mig själv riktigt uttalat och bestämt att jag faktiskt kan titulera mig själv som smyckesdesigner, än mindre silversmed. Herre gud, jag, som bara lärt mig på kvällskurser, kombinerat med en sjuhelsikes envishet och vilja att våga prova på nere i verksta’n. Men jag är ju inte formellt utbildad inom området, inte som tex min gode vän Anna Flogård (http://www.smyckesarkitektur.se/), som gått på HDK och verkligen har en examen i ämnet. Inte är jag väl smyckesdesigner och smed helt och fullt ”på riktigt”?? Äh, snacka om att ställa höga krav på sig själv. Jag skickade iväg en ansökan till PRV i maj i år och igår kom brevet:




Varumärke finaNina

Tjohooo – registrerat varumärke!! In English - registered trademark – det känns liksom stort i munnen det! Nu står det ju visserligen klart och tydligt på baksidan att från och nu löper en invändningsperiod på tre månader, då vem som helst kan komma att ha invändningar mot mitt varumärke. Men det ska väl inte ske hoppas jag. Håll tummarna med mig!

Superglada Kramar

finaNina



Pssst, du är väl med och tävlar?!!

För dig som missat att jag dragit igång en Facebook-sida kan jag idag tipsa om att det är hög tid att börja "Gilla" finaNina design där. Just nu har jag igång en tävling där vinsten är ett par örhängen "Kaffesugen". Vinnaren koras den 7/9 så än finns det gott om tid att vara med!

Länk till evenemanget: https://www.facebook.com/#!/event.php?eid=255655897787785
Länk till finaNina design på Facebook: http://www.facebook.com/finaNinadesign

Lycka Till!!

Tävlingssugna Kramar
finaNina

Knäppt

Detaljer, detaljer, detaljer – ja jag älskar detaljer. Vet inte varför. Har bara gjort det så länge jag kan minnas. Kanske för att jag är en iakttagare av naturen och kanske för att jag gärna letar upp detaljer. Ja, också för att jag fascineras över hur en pytteliten detalj kan förändra ett helt intryck av en tavla eller en bild eller förändra ett uttryck totalt på tex en jacka, ett par skor, en soffa, en vardagsrumsvägg eller vad det nu må vara. Lite knäpp kanske jag är men okej, så’n är jag.

Exempel: När vi byggde ut vårt hus för ett par år sedan, så var jag fullt och fast bestämd i mitt val av lysknappar. De jag ville ha är runda och snygga i retrostil, bara så läckra. JÄTTEVIKTIGT tyckte jag. Däremot tyckte jag att det där med golvet var helt ointressant. Jag var så glad när vår ”Bygg-Allan” hämtade hit tre helt vanliga och oansenliga ekparketter att välja mellan och jag kunde i princip göra ”elle, belle bi…nu är du fri…och slapp att bli”. Kanske knäppt att haka upp sig på lysknappar när golvet fyller i princip hela huset. Tycker inte jag.



Lysknapp från ELJO.

Exempel: Klädda knappar på kläder eller en kudde– grrrr vad snyggt det är! Känns såklart också lite retro och så ”välarbetat”. Ett plagg med klädda knappar känns liksom lite lyxigare och lite bättre. En bröllopsklänning med klädda knappar längs hela ryggen ner i ett långt släp – är inte det hur tjusigt som helst?!?


Exempel: Metallknappar – ornamentala, blanka, matta, stora, tjocka – så mycket mer än en helt vanligt och trist skjortknapp. Min skinnjacka, som införskaffades för en si sådär 14 år sedan i Wien, har handgjorda metallknappar och jag älskar den lika mycket nu som då. Okej, att knapparna lätt lossnar för att metallen nöter av sytråden är förstås lite irriterande, men sånt får man ju leva med när man har så snygga knappar. Å när jag nu ändå kört fast helt på knappar leder detta oss vidare till dagens smycke och mitt senaste nytillskott till finaNinas kollektion – ”Knäppt”.



Knappar 999 finsilver, läderrem svart, maxlängd 20 cm, örhängemek. 925 sterling silver.

Knapparna är avgjutna små skönheter som jag hittade i svärmor B’s knappgömma i våras, när vi satt och småpratade och funderade på om inte jag kunde göra silverknappar, som hon sedan skulle kunna använda till sina tennarmband (som för övrigt finns att beskåda på Oxelösunds Bibliotek). Sagt och gjort, men de här knapparna blev ju så fina att jag helt enkelt blev tvungen att göra egna smycken med silverknappar. Örhängena består av två olika knappar som båda är blankpolerade. På armbandet av svart läderrem har jag trätt upp fem stycken olika knappar, några blankpolerade och några matta. Eftersom jag som sagt älskar detaljer – lägg märke till att man inte stänger armbandet med en knapp, utan med en knut. Denna lilla detalj tycker jag själv är lite skojig, men den har en funktion också. Eftersom vi alla har lite olika breda handleder, kan man därför enkelt knyta om knuten för att passa smalare handleder bättre.

Knappiga knäppiga kramar
finaNina

Suck och pust och stön

Idag har nog många av oss börjat arbeta igen efter en skön semester i solen, för visst har det väl varit en bra sommar? Nu hoppas jag ju för den sakens skull inte att den ska vara slut ännu, men just idag vaknade vi i huset av att lillasyster började må dåligt och - japp – kräksjukan i huset. Det kändes precis som att vardagsverkligheten kom och gav mig en stor, fet käftsmäll så här på arbetsveckans första dag. SUCK!

Maken har baddat panna och tagit hand om henne, när jag var tvungen att sätta igång och arbeta nere i verksta’n. Å vad trögt det kändes då. STÖN!

Jag har precis införskaffat en ny liten våg, där jag ska kunna väga av mina alster för att kunna sätta riktiga och relevanta priser på mina smycken. Började väga av olika och upptäckte att – oooops vad jag är ”billig”. Alldeles för billig faktiskt. Inte bra! Nu måste jag med andra ord ta mig en rejäl funderare och helt enkelt höja priserna. Som om det inte var nog med det så har dessutom silverpriset stadigt ökat under året och mina materialkostnader följaktligen också skjutit i höjden. Suck och pust! Räkna, räkna, fundera, räkna. Jag måste ju ha marknadsmässiga priser, som passar min kund, men jag kan ju helt enkelt inte vara för billig. Även om jag älskar att göra smycken måste jag ju åtminstone få igen materialkostnader och en liten ersättning för all arbetstid jag lägger i verksta’n. PUST! Självklart borde jag väl vägt av mina grejer tidigare, men har liksom kört mer på känsla, höftat lite och varit inriktad på att sälja. Därför har jag nästan helt och fullt struntat i grundläggande ekonomiska kunskaper och produktkalkyler, som man som universitetsutbildad borde ha tänkt på för länge, länge sedan. Ja, vad säger man, skomakarens barn, typ. Om mina lärare såg mig nu skulle de dra mig mycket hårt i örat. AAAJ!

Har en massa påbörjade grejer som ligger på min bänk och några har jag väl lyckats komma vidare med idag och faktiskt blivit färdig med några också. Det står också en stor plexiglasskiva lutad mot en vägg där nere, som jag har tänkt att jag ska använda till ett nytt och fint ställ/display för örhängen. Borde ta tag i den tanken och sätta igång, men nä, inte blev det gjort idag heller.

Det enda positiva jag har att komma med här idag är att min för mig helt nya, fina brännugn för silverlera nu är på plats uppe på en bänk som maken har snickrat åt mig. Det känns bra! Visst är den fin?!?

Fin fint!

Suckande kramar
finaNina
P.S. Tror visst att det får bli "Falukorv" till middag också, trôkmat, för grillat passar inga kräksjuka magar.

Åk en sväng till Caesar's Hem i Åsa

I torsdags öppnade en alldeles ny butik, Caesar's Hem, på Åsa Stationsväg 22 i Åsa. Familjen som driver butiken heter Caesar i efternamn och hon som håller i trådarna heter Fia. Fia, hennes man och två barn bestämde sig för ungefär ett halvår sedan att det äntligen var dags för att leva sin dröm. De sålde huset i Mölnlycke för att styra kosan ner till Åsa där Åsas gamla Gästgifveri väntade på dem. Här bor de i en idyll nära havet och drömmen om att driva en egen butik kunde bli verklig.


Caesar's Hem

Huset har anor från tidigt 1900-tal och här har renoverats i helt rätt tidsanda. Den gamla kaffeverandan har inretts till gårdsbutik och i huset finns också en gästlägenhet att hyra, "Hem & Frukost" som man valt att kalla det. I butiken hittar man lantlig inredning för hem & kök, i fransk "shabby chic" stil blandat med goda teer, kokböcker och annat smått och gott. Verkligen värt ett besök!


Fia välkomnar dig!

Hos Caesar's Hem kan man också hitta finaNinas smycken till försäljning och jag är stolt och glad över att få vara med alleles från början. Har du ingenting för dig imorgon på självaste nationaldagen tycker jag att du ska göra ett besök! Om du bort lite längre bort är det värt att planera in det som semesterutflykt medan du stannar en natt i den supermysiga gästlägenheten.

Sommarvarma kramar
finaNina

Skulle haft en smyckeskompass för min ”Livskompass” eller nått’

Ibland kör man fast. SUCK! ”Livskompass” är ett smycke jag haft i mitt huvud länge och nu kom jag ju då äntligen till skott och gjorde det. Den första skapade jag i silverlera och den blev sådär. Borde ju tänkt på att inte fästa bindringen direkt i själva kompassplattan, för då behövde jag göra en mindre pil, annars skulle den inte kunna snurra om ringen kom i vägen. Jag la den åt sidan utan att göra den klar. Den andra gjorde jag också i silverlera och den fick en pil av silverlera. Hm, den blev okej, men pilen blev rätt tjock och lite repor gjorde den mot boetten också. Den första fick nu en pil av 925 sterling silver. Den funkade ju rätt bra, men den gjorde också repor i silvret. Hänger nu runt min egen hals. Den tredje tänkte jag att jag skulle göra så plan som det bara gick, men den fick i alla fall ”bucklor”, vilket jag egentligen tycker är charmen med silverlerasmycken. Inte charmigt när man ska göra en kompass, för då ser det bara slarvigt ut. Dubbelsuck!

Den 2:a kompassen, med silverlerapil och stort hjärta.

Började också fundera på symbolerna jag hade. Hjärtat var lite stort och kanske till och med lite tjejigt. Jag vill ju ha en unisex-modell, som kan passa alla. Frågade på Facebook bland vänner vad de tyckte och fick jättebra ”feed-back”. De höll med mig att hjärtat var tjejigt och att det syntes alldeles för mycket och liksom tog över. Den runda formen upplevdes kvinnlig.

Gav mig inte med silverleran utan gjorde en ”manlig” version som blev rektangulär likt "försvarets namnbricka" och med rätt schysst, opolerad finish, eftersom jag ville göra den mer ”rå” i sitt uttryck. Den stämplade jag med ett mindre hjärta, som inte tar över för mycket och jag lade också in en liten distansplatta mellan pilen och bottenplattan, för att undvika repor. Jo, men den blev jag hyfsat nöjd med och tycker den blev riktigt fin faktiskt. Den kompassen har bytt ägare och bor nu i London hos kusin D. Äntligen fick han den kompassen jag ville ge honom.

Unisex-version i silverlera, opolerad finish med pil i 925 sterling silver.

Nu bestämde jag mig för att det var dags för vanligt 925 sterling silver, silverplåt. Å men nä, då blev jag ju tvungen att beställa en ny silverdollar stämpel. I leran kunde jag ”fuska” med ett vanligt S och dra små streck med ett leraverktyg, men det kan man ju inte göra i plåt. Hittade jättefina stämplar i USA och passade på att också köpa en ny sol som jag gillar mycket bättre. Leveransen kom överraskande snabbt och jag kunde såga till en boett i plåt, det blev en rund. 

Med symbolerna på plats och med en pil i plåt + distansplatta tycker jag att jag har fått till det utseendet jag vill att ”Livskompass” ska ha. Den här kommer att skickas till kusin S lagom till hennes studentexamen den 8:e juni.

"Livskompass", 925 sterling silver, svart läderrem 42 cm. Slutlig kvinnlig version!!

Nu är jag nöjd med designen, ja nästan i all fall. Nästa kommer att göras i ytterligare lite tjockare silverplåt för en tyngre och mer gedigen känsla och så ska jag ju göra en i ”unisex-version” också……. ”Learning by doing”, ”trial and error” eller vad man nu väljer att kalla det. Ibland är det inte enkelt, utan det krävs många prototyper på vägen mot det slutresultatet man vill ha. Nu har det lossnat och nu ska jag tillverka många fler kompasser. Känns skönt att vara på spåret igen!

Krångliga Kramar
finaNina

Längtar efter sommaren och plockar bland strandfynd

Ja, nu kan man väl i alla fall med säkerhet säga att våren är här. ”Videkissarna” syns på Sälgen och krokusarna blommar. Det är verkligen härligt med vår! Skogen doftar underbart!

Trots det kan jag inte låta bli att läääängta efter sommaren, solen och de salta baden. Satt i verksta’n i förra veckan och funderade medan jag sorterade i mina lådor. Där dök mina fina snäckor fram, som jag plockade på stranden i den lilla badorten Grønhøj i Danmark förra sommaren. Och titta där! Där låg en pärlemorbit jag fått av svärmor för många år sedan, när jag gick min allra första silversmidekurs hos Medborgarskolan. Minns inte om hon hade hittat den på Jersey eller om den lossnat från något smycke hon hade haft. Tänk om man skulle kunna göra en kombo??



Avgjuten snäcka från Grönhöj, 999 finsilver, pärlemorbit från Jersey, wirehalsring turkos 43 cm.

Klart nöjd med resultatet! Av en händelse råkar det ju vara svärmor B’s födelsedag just i dag, så just nu hoppas jag att hon öppnat paketet och hängt halsbandet runt sin hals.

Grattiskramar
finaNina



När man är vilse behöver man en "Livskompass"

Läste för ett tag sedan en artikelserie i DN där de beskriver depression som en av vår tids nya folksjukdomar. Allt fler människor ”går in i väggen” och blir ”utbrända” i en tid där vi springer allt fortare för att nå upp till alla måsten och krav vi har satt upp för oss själva eller som vi känner från någon krävande arbetsgivare. Ovanpå allt detta ska vi ständigt och jämt förhålla oss till alla andra vardagliga val vi ska göra. Ska jag träna på lunchen? Borde vi byta bil? Vilket badrumskakel ska vi köpa? Vad ska vi äta i dag? Behöver jag en ny vårjacka eller duger den gamla? Aftonbladet eller Expressen?? Alla dessa i-världens valmöjligheter och alla dessa beslut som ska fattas, kan göra att vem som helst till slut bara blir matt och trött.

Tänk då när du var yngre och skulle ut i vuxenlivet. Du skulle precis ta studenten och odödlig som man är i den åldern låg hela livet och världen där och väntade. Visste du vad du skulle göra??

Det visste inte jag, eller jag visste väl åtminstone att jag ville resa och se världen och tänkte börja med ett år i London som au-pair, men sen då? Hur i fridens namn ska man veta vilka val man ska göra, vilket håll man ska gå? Tänk om man hade en kompass som alltid visade den rätta vägen på livets stig, det vore verkligen bra att ha.

Tanken om en kompass för valen i livet har funnits med mig ända sedan min kusin D tog studenten, för jag ville så gärna ge honom en sådan. Tyvärr kunde jag inte erbjuda honom annat än en helt vanlig orienteringskompass runt halsen. Nu i vår tar min kusin S studenten och jag sitter här och tänker på ungefär samma sätt som då. Ur tankarna har sakta men säkert smycket ”Livskompass” vuxit fram.



"Livskompass", Boett och pil 999 finsilver, bindringar 925 silver, på svart läderrem 42 cm med lås i 925 silver.




Den alltid lika självsäkra "Lucifer" inspekterar dagens fotografering.



Hjärtat – för kärlek. $ - för framgång och rikedom. Fyrklöver – för lycka. Solen – för solsken i livet. Hoppas att symboliken kan ge bäraren styrka att fatta rätt beslut, eller så förlitar man sig helt på "Livskompassen" och snurrar pilen för att se åt vilket håll den pekar.

Beslutsamma kramar

finaNina

Tävling hos AnnaJohanna

Vill passa på att presentera en för mig mycket viktig kund och nu även vän, som var den första person som hittade mitt smycke "Familjeträd" via bloggvärlden. Hon har precis nyligen startat sin egen firma, AnnaJohanna, där hon designar och syr "färgstarka kläder och accessoarer för storartade kvinnor". Kläderna sys i strl 48 - 60 och kan varieras och kombineras på en massa olika sätt och vis. Med enkla detaljer - ja, jag älskar detaljer - kan man byta ut fickor, ta loss ärmar och trixa till sitt plagg så att det känns nytt och annorlunda flera gånger om.

Spana in hennes blogg Nytt från AnnaJohanna, och var med i en utlottning av en jääättesnygg linnesjal. Den vinnande lotten dras den 17/4. Eller förresten var inte med, för då har ju  jag större chans att vinna :-)  .

Lycka till!
finaNina

Gladprick

Hua hua, tittar man ut genom fönstret i skrivande stund regnar det snöblask och våren är inte i sikte någonstans. Inte annat än att man känner sig lite seg och irriterad och undrar när den här eländiga vintern ska ta slut. Då får man försöka peppa sig på alla sätt och vis, kanske genom att ta sig an en ny utmaning eller kanske genomföra något gammalt löfte som ligger långt ner på prioriteringslistan. Ja, eller så piggar man upp sig med finaNinas senaste kreation, ringen ”Gladprick”.



Ring "Gladprick", 999 finsilver, emaljerade prickar, matt finish.

Ringen är ett beställningsarbete, beställt av Tina som äger och driver ”Lekisbutiken” i Mölnlycke. Tina är en sådan där person som har en massa idéer och som faktiskt också vågar satsa och testa sina drömmar. En person som har en positiv och skön inställning till livet, hon är helt enkelt en glad prick! Hon ville ha en ring som man kan ha till vardags, som funkar när man packar upp leksakskartonger eller prismärker varor. För att få den mer personlig ville hon ha något som symboliserar hennes butik. Efter månader av väntan för Tina och veckor av funderingar blev det solklart att det skulle bli färgprickar som var och en av dem motsvarar färgen på bokstäverna i hennes butiks "logga".

Ett äpple om dagen!

Jag gillar äpplen -  röda, gröna, runda, goda, söta och sura. De har så härlig form tycker jag. Nyttiga är de också. Har insett att jag faktiskt har äpplen både här och där i hemmet. Nummer ett är nog min röda smyckeburk i plast, dansk design, gissar att äpplet är från 60- eller 70-talet. I köket har vi en plastmatta med äpplen på, som jag envisas med att behålla trots att den faktiskt är trasig. I födelsedagspresent fick jag av mina goda vänner Sara och Maria jättefina glasunderlägg från ”koloni STOCKHOLM” med äpplen i sköna färger och dessa använder vi nu dagligen. Klart att det började klia i fingrarna så att finaNina bara blev tvungen att göra ett äpple själv!



Plastäppe dansk design från 70-talet, glasunderlägg "koloni Stockholm" på plastmatta med äpple motiv.

Jag har skapat ett äpple med retrokänsla där inspirationen till smycket är hämtat från popkonsten (popart) och såklart från mina inredningsdetaljer ovan. Emaljerat med klara och glada färger, där varje äpple blir helt olikt det andra.

POPäpple, berlock 999 finsilver, emaljerat, röd läderrem 42 cm med lås i 925 sterling silver.

Äppelgo'a kramar
finaNina

Hemsidan klar!!

Tiden går verkligen snabbt! Herre gud, 5 veckor har arbetet med hemsidan pågått och tiden liksom bara svischade förbi. Jag själv har ju inte gjort så mycket ”grovarbete”, utan har fått kolla på idéer och färger och tyckt till om upplägg och filat på texter. Lina Ängheden, som skaparen av finaNinas nya hemsida heter, har verkligen fångat det jag vill få fram. Färgen är retrorätt och duvblå med ”vibbar” från 50- och 60-talet. Blommorna i bakgrunden visar att jag gärna hämtar inspiration från naturen. Ett snyggt bildspel välkomnar och bilder av smycken kan klickas upp större, men nu även fler bilder av samma smycke. Inom kort ska man som kund också kunna använda ett beställningsformulär direkt på sidan. Tänk vilken tur att finaNina fick hjälp av bästa finaLina!!



http://www.finanina.se/

 Å så himla fin hemsidan blev!! Jag är stolt som en tupp och vill självklart att du går in och tittar på den!
Trevlig helg!!

Fredagsmysiga kramar
finaNina

Fotografering nästa!

Nu ska finaNina designs hemsida få sig en rejäl uppfräschning! Det känns jättekul och jättespännande! I slutet av förra året blev jag kontaktad av en tjej som ville ta sig an utmaningen att totalt bygga om och piffa till hemsidan med nya bilder och ny lay-out. Självklart välkommet!

Vi träffades i förra veckan och nu i helgen har jag fått titta på fyra olika förslag. Så fina allihop, men efter snabb undersökning bland vänner och bekanta har jag lyckats välja ut en favorit som vi ska utveckla vidare. Det kommer att bli sååå braaa!

Igår kväll stod jag och putsade upp smyckena, så att de ska glänsa lite extra fint idag när de ska iväg på ”photo-shoot”.

Nyputsade smycken av finaNina

Roligt att möta alla smycken igen, för i vanliga fall ligger de ju hos D.N.A. på Vallgatan 22. Hektisk dag för fotografen, för de lämnas in i butiken igen imorgon förmiddag.

Kramelikramar
finaNina

Nytt År och städdags i verksta’n

Har nu slappat och tagit det lugnt i nästan 3 veckor tillsammans med jullovslediga barn och make. I morgon drar vardagen igång igen. Har självklart smugit ner i verksta’n mellan varven, men har inte dragit igång några nya projekt eller testat nya idéer. Eller nu ljög jag faktiskt. Tomten gav mig ett set med smältemalj i olika färger. Emalj har jag gått och funderat på en längre tid och nu äntligen fick jag testa hur det fungerar. Ja, jag kunde ju inte låta bli att testa med en gång.

Kärleksbrev med det lilla extra, 999 finsilver, Kulkedja 925 sterling silver, smältemalj.

Nu ska jag städa lite i röran och imorgon möter jag en ung tjej som ska hjälpa mig med min finanina.se, för den behöver också städas till och fräschas upp.

Kramar
finaNina