God Jul och Gott Nytt År

Från oss alla till Er alla:



Syster (m. hjärtat på rätta stället), Mamma (m. hjärtat på rätta stället), Pappa (m. hjärtat på rätta stället),
berlocker 999 finsilver.

♥ Julkramar ♥

finaNina

Kärleksord - vidare i kärlekens tecken

Jag kan ju visserligen bara tala för mig själv, men tror att de allra flesta av oss borde bli lite bättre på att visa sin käraste uppskattning. Så här i vardagen, kanske i synnerhet nu i julstressens tider, är det lätt att låta dagarna snurra på och koncentrera sig på att logistiken runt alla aktiviteter och julklappsinköp ska fungera så smärtfritt som möjligt.

Jag tittar ut och ser hur kallt och ”hurvigt” det är ute och vill bara krypa upp i soffan, tända ljus och dra en varm och skön filt över mig. Med lite tur kanske maken också kryper upp bredvid mig. Då ska jag ta chansen att viska små, kärleksfulla ord i hans öron. Ord som värmer och stärker.


Örhängen "Kärleksord", hjärta & pratbubbla 999 finsilver, kedja & örhängemekanism 925 sterling silver.



Ifall du vill att någon ska viska uppskattande ord i dina öron också, kan du med de här örhängena ge en fin vink, så att orden hittar vägen via hjärtat uppför kedjan genom pratbubblan och raka spåret in i ditt öra. Med lite tur kanske du får dem i julklapp.
 
Fler kärleksfulla kramar ♥
finaNina

Kärleksbrev

Vår stora tjej, som faktiskt inte är så väldigt stor, fyller 9 år om några månader. Hon har blivit kär, sådär härligt och oskyldigt kär som man bara blir när man är liten. Hon sitter och ritar hjärtan och skriver pojkens namn, fnissar och viskar med kompisarna. Modig är hon också dottern, för hon har tagit saken i egna händer och frågat ”chans” på honom. Till hennes stora lycka svarade han JA. ♥♥♥♥♥

Det här fick mig att minnas precis hur det faktiskt kändes när man var i hennes ålder. Min första kärlek hette Fredrik, eller var det kanske egentligen Daniel som fick mitt hjärta att klappa för allra första gången? I vilket fall bodde de båda pojkarna i mitt kvarter och jag kommer ihåg hur jag och en kompis fnissiga och hemliga skrev kärleksbrev kantade med hjärtan och lockade med halstabletten ”Kungen av Danmark” som tilltugg till läsningen.

Har skrivit kärleksbrev långt senare i livet också, då till min man när han var ute och jobbade på de sju haven och jag satt här hemma och längtade och trängtade som en sann sjömanshustru. Har också fått kärleksbrev och vet precis hur varm, glad och lycklig man blir inombords.

Med de här tankarna i bakhuvudet kom idén till smycket "Kärleksbrev".

Berlock "Kärleksbrev", 999 finsilver, 2 x 2,5 cm, kulkedja 925 sterling silver.

Har du någon gång, precis som jag, skrivit ett kärleksbrev till någon eller kanske fått ett och blivit sådär varm och glad?


Kärleksfulla kramar ♥
finaNina

Att ge HOPP och gå mot en SEGER!

Var och varannan dag hör man om någon som har blivit sjuk i cancer. Vet inte om det har med min egen ålder att göra, eller om det är så att det har blivit vanligare. Känns som att alla har någon i sin närhet som just nu kämpar mot sjukdomen eller så har det otänkbara inträffat och någon har gått bort. Varje gång blir jag lika illa berörd.

Tillsammans med min vän Ann-Helen Rönnberg, denna fantastiskt kreativa kvinna, har vi tagit fram små ”silvertags” där vi valt att stansa in ord som ”HOPP” och ”SEGER” och i mitten ett hjärta. Ann-Helen syr sedan fast dessa i sina vackra tennarmband och tanken är att ägaren ska få en extra uppmuntran och genom att bära armbandet kunna känna lite extra styrka i sin kamp mot cancer. För varje såld ”tag” skänker vi tillsammans 100:- till Cancerfonden. 

Turkost läder, tenntråd, guldtråd, silverkulor, tag "SEGER".

Känner du någon som behöver extra uppmuntran? Eller kanske du själv känner för ett armband? "Silvertaggen" kan designas utefter tycke och smak, rund, oval eller rektangulär. Tennarmbanden kan användas av såväl kvinna som man och Ann-Helen skapar armbandet efter dina önskemål. Gå in på Ann-Helens blogg och välj ditt favoritarmband och gör din beställning via henne eller direkt via mig.

Avslutar med att lägga in ett utdrag från Stefan Sauks oförglömliga monolog där han gestaltar cancer:

 
Ni får förlåta mig men, ni verkar så vilsna ibland som om ni inte visste vad det är som ni saknar så förtvivlat.

Tills jag knackar på. Då blir livet plötsligt väldigt viktigt.
Varenda sekund ska tas till vara, ett andetag är ett himmelrike, varje soluppgång är unik och alla futtiga små saker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting.
Som om jag hade öppnat en dörr till livet. Varför har ni inte öppnat den själva?

Ibland knackar ja på lite för tidigt, de vet ja. Men det borde ju vara en väckarklocka för er andra. Och ibland drar ja mig tillbaka självmant, och ger er en stund till. Och de glömmer ni aldrig.

Ta hand om livet!
Varma kramar
finaNina

Semester!!!

Som ni redan vet tycker jag att den här kalla och regniga perioden i Göteborg är HEMSK. Därför packar familjen sina väskor och åker till varmare breddgrader!! Jag kommer inte att kunna svara på eventuella frrågor eller beställningar under vecka 44 och vecka 45. Tillbaka på plats 16/11 med ny kraft och energi!!

Strandfynd från Danmark

Förväntansfulla semesterkramar

finaNina

D.N.A design and art: JIPPIIII!

D.N.A design and art: JIPPIIII!: "NU ÄR DET ÄNTLIGEN DAGS, öppnar butik nr 2 i Göteborg! Varmt välkommen på invigningsfest torsdagen den 11 november klockan 18.00 på Vallgatan 22.

Du bjuds på en afton i glädjeyrans tecken med vin, skön musik, utlottningar för flera 1000 kr & förstås en butik fylld med härliga nyheter & överraskningar! Samla ihop hela gänget & kom och fira tillsammans med oss. Anmälan till info@designandart.se senast måndag 8/11.

Varmt välkommen!
Läs mer på D.N.A.'s blogg! http://dnadesignandart.blogspot.com/


Själv kan jag inte gå på invigningen, men är så stolt över att mina smycken hänger med till den nya butiken!! För dig som vill spana in finaNina's alster finns de endast på Vallgatan en tid framöver.

Stort och varmt GRATTIS till Theresia och Lhina med personal, som driver bägge butikerna!!

Grattiskramar
finaNina

Shop 'til you drop!

Kan ju kanske verka lite motsägelsefullt att jag som vurmar för naturen, skogen, djuren och blommorna bryr mig om så ytliga ting som shopping. Saken är den att jag alltid har gillat vackra saker och gillar att hänga med i trender. Jag tycker faktiskt att mode är kultur på hög nivå, för att det speglar den tid vi lever i. Kläder och accessoarer ger oss fenomenala möjligheter att förstärka det uttryck som vi vill förmedla till våra medmänniskor. Har en svaghet för läckra detaljer och kan gå igång på saker som klädda knappar eller en liten söm som fulländar det där plagget som jag bara måste ha. Har genom åren samlat på mig en hel del mer eller mindre galna skor och kläder och har alltid gillat det där som kanske sticker ut lite, men aldrig gått över till extremitet (eller det kanske beror på vem man frågar?).

 

Ja, jag erkänner - I love my shoes!!

Till mitt senaste smycke har jag hämtat inspiration från just de här tankarna. Shopping, New York, Carrie Bradshaw/Sex & the City, Manolo Blahnik. Minns även en gammal artikel jag läste en gång i en modeblaska om vitryska Nina som hade ”Shop ’til you drop” som livsmotto. Riktigt så illa är det inte med mig, men visst tycker jag att det är riktigt roligt att ta på fräcka skor med höga klackar, ladda ”plånkan” med pengar och ge mig ut på en rejäl shoppingtur! Lite glitter och glamour är aldrig fel!!



"Shop 'til U drop", berlocker 999 finsilver, kedja och ring 925 sterling silver, orange cubic zirkon.


Shoppingsugna kramar
finaNina

Göteborgsregnet det bara öser ner!

Eller rättare sagt, det regnar på tvären och vinden ser till att varenda liten millimeter av dina kläder och din kropp blir kall och våt – burr! Jag avskyr den här sidan av Göteborg, verkligen avskyr. För 15 år sedan stod jag där ilsket morrande med paraplyet ut och in på Avenyn och svor över denna förbannade stad. Jag proklamerade mycket bestämt att jag minsann inte skulle stanna en dag, inte en minut, inte en sekund extra i den här gudsförgätna skitsta’n när jag var färdig med min utbildning!! Min vän H såg på mig och skakade på huvudet. Jo’rå, jag har fått äta upp de här orden många gånger, för på något underligt vis har jag ju inte lyckats slita mig härifrån ännu.


Regnmoln a' la finaNina

 Nu är denna ICKE älskvärda årstid här och jag kanske inte svär lika mycket åt regnet som förr, men fryser det gör jag. Är i alla fall glad över att jag slipper ”Helveteshålet” där vinden alltid tog i lite extra mellan hyreshusen ute i Länsmansgården där vi bodde på den tiden. För att klara av de här hemska dagarna har jag gjort ett par örhängen, där tanken är att de med sitt lätta ”dingel” i öronen ska pigga upp så att man åtminstone blir lite gladare, för blöt och kall det blir man hur man än gör.


Örhängen "Göteborgsregn", moln 999 finsilver, öronkrok och regn 925 sterling silver.

Kalla och blöta kramar
finaNina
P.S. I skrivandes stund kommer det till och med SNÖ!! Är vinter nu då?

Katter, katter, katter

Om hästar är en relativt ny bekantskap för mig, så är väl katter precis motsatsen. Jag har alltid haft katt känns det som. Min första katt hette ”Stumpan”. Henne gosade jag med så hejdlöst mycket, sådär som man gör i 3års åldern, så min mamma och pappa bestämde sig för att hon inte kunde bo kvar. Något år senare skaffade vi ”Musse”, som nyfiket krånglade sig fast i en bilmotor. Inget bra ställe alls för en kattunge, där han gav ansikte åt uttrycket ”curiousity killed the cat”. ”Maja” flyttade in självmant, för hon satt bara där ute på trappan vid lägenheten där vi bodde och ingen verkade vilja ha henne. Maja fick kattungar, ”Missan” och ”Sam” döpte vi dem till. Vilken dröm för en 5-åring. Kattungarna blev stora och vi flyttade. Maja trivdes aldrig på det nya stället, så en dag var hon bara borta. Då skaffade vi ”Bamse”, en liten söt kattkille som tyvärr dog ganska snabbt.

Efter det var det tomt på katter ända tills min mamma och pappa inte kunde stå ut med mitt tjat längre antar jag. När jag fyllde 11 år fick jag min alldeles egna ”Missan”. Hon var yttepytteliten och behövde matas ofta som kattunge, så jag sprang plikttroget hem varje lunchrast och matade henne med mjölk och kokt gädda. Man kan nog säga att som ensambarn blev hon min allra bästa vän i många, många år. Även hon fick kattungar, två kullar, ”Nisse” kom först. Hon –ja det var en hon - fick stanna. Andra kullen hade tre söta ungar, ”Sia”, ”Sigge” och ”Selma”. 



Missan & Nisse

Missan, som fick bo kvar i mitt barndomshem, blev 17 år gammal och jag kan fortfarande få tårar i ögonen när jag tänker på henne. När sorgen hade lagt sig bestämde jag mig för att det var dags för katt igen. ”Lucifer”, kolsvart och helvild, flyttade in hos mig och maken i vår vindsvåning i stan. Han fullkomligt ”trashade” hela lägenheten. När vi flyttade fick vi betala extra för sönderrivna tapeter och spår i parketten, så ni förstår att jag inte överdriver. När vi flyttade till vårt hus blev ”Lucifer” lugn och harmonisk och kanaliserade all sin energi på jakt i stället. Många möss, fåglar, grodor, ödlor och ormar har man som matte och husse fått ta hand om. Man blir lite lätt avtrubbad till slut.

I januari nästa år blir vår Lucifer 11 år, så jakt har han mer eller mindre lagt på hyllan nu. Han kan komma in med någon liten näbbmus ibland när han tycker att maten är ALLT för äcklig, och då lägger han den på golvet och jamar uppfordrande mot kylskåpet, som om han menar att vi ska byta mus mot godare mat. För snart 4 år sedan fick den stora dottern sin alldeles egna katt, ”Lucia”, en helvit och tjusig kattfröken. I dag har hon lagt på sig ett och annat kilo, om man säger så, och då är det ju tur att hon har tagit över jakten i familjen. Så för att knyta ihop det här lååååååånga inlägget vill jag presentera mitt senaste smycke "Kattjakt", helt och fullt inspirerat av katter. Ja, om inte Lucia hade släpat in den där trollsländan eller legat och gnagt på en stackars fågel här utanför hade jag faktiskt inte haft några ”mallar” att arbeta med.  



"Kattjakt" - äkta vingar från trollslända i 999 finsilver, fågelfjäder 999 finsilver. Ringar 925 sterling silver. Svart läderrem, justerbar i längd med hjälp av löpknutar på sidorna. Maxlängd läderrem 76 cm.



Bakom kulisserna satt Lucia och övervakade.

Lucifer & Lucia

Kattpälsmjuka kramar

finaNina



Pojkar blir pappor – fast tvärtom

Min gode vän H gav mig ett uppdrag att göra ett halsband som skulle symbolisera hennes barn, men inte vara ett sånt där ”vanligt” namnsmycke med "tags" och barnens namn som alla har. Hm, vad göra? Kanske skulle jag kunna använda mig av min ”pappaform”?

H har tre pojkar, varav två av dem är tvillingar, så jag började med att lägga upp två pappor bredvid varandra. Sedan placerade jag en pappa till nertill, som skulle få dingla lite för att ge liv åt smycket. Å ser man på, då bildades nästan som en hjärtform i tomrummet mellan dem, vilket jag tyckte såg fint ut. Vips så blev papporna till pojkar!


Berlock 999 finsilver, kulkedja 925 sterling silver.

För att H själv ska veta vilken pojke som symboliserar vem, stansade jag in första bokstaven i namnet + ett hjärta på baksidan, så stör det inte eller tar för mycket av smycket. De finns där bara för H sådär lite hemligt. Ett helt symmetriskt smycke skulle ju bli alldeles för perfekt, så därför fick två pojkar vara matta i sin finish, medan en blankades upp.

Nu funderar jag på att göra mammor till flickor, fast där tror jag att jag ska satsa på att göra en mindre form, med en lite mer tjejig klänning och inte så bullig med förkläde som mamman har. Vad tror ni?

funderarkramar
finaNina




Lego

När vår stora tjej blev 4 år bestämde hon sig för att hon ville börja rida. Jag själv, som aldrig hållit på med hästar tidigare, anmälde henne glad och nyfiken till sk ”ridlekis” i stallet, för det kunde ju vara kul. Som förälder är det bra om man kan hjälpa till med hästarna, för helt lätt är det inte för en liten tjej att sadla och tränsa dessa enorma djur själv. Därför blev jag väl en av de här frågvisa morsorna som naiv och orädd grejade på så gott jag kunde med alla dessa läderremmar, benskydd och sadelgjordar. Att börja rida själv slog mig inte in förrän V i stallet erbjöd sig att hålla ”vuxenlekis” för oss vuxna som inte kunde någonting, men som ville lära oss. Så här fyra år senare kan konstateras att nog både jag och dottern blivit riktigt ”hästbitna”. I stallet har vi lärt känna många hästar och människor. Två av våra ”favvosar” är hästen Lego och hennes ägare M.


I går var jag och dottern i stallet heeeela dagen, från halv åtta på morgonen till halv åtta på kvällen för att hjälpa M, men också för att ta chansen att lära oss ännu mer. Vi mockade, fodrade, släppte ut hästar, tog in hästar, kollade på hästhoppning, baddade sår.......Det var en mycket trött och mör dotter som somnade igår kväll, och jag ljuger ju om jag säger att jag själv var så himla pigg.

 

Berlock 999 finsilver, oxiderad, Kulkedja 925 stering silver.

Lego, hästras Tinker.



Det här smycket har jag gått och sugit på ända sedan tidigt i våras, för jag visste inte riktigt hur jag skulle få till den rätta ”looken” på hästen. Katter har jag ritat många i mina dagar, men det här med hästar har ju som sagt aldrig varit min grej tidigare. Med hjälp av en liten hästpärla, gjutsilikon och leversulfat fick jag till slut till det. Känner mig nöjd med resultatet, för den är faktiskt riktigt lik, eller vad tycker ni??

Stalldoftande kramar!
finaNina

Med hjärtat på rätta stället

Gudarna ska veta att det inte alltid är lätt att vara förälder. Ungarna skriker, barnen bråkar. De trotsar och utmanar titt som tätt sina stackars föräldrar och deras ”tålamodsbanker” är mer eller mindre övertrasserade i olika perioder. I denna moderna tid vi lever i får vi dessutom många goda tips och råd från lite varstans. BVC, föräldragrupper, vänner, bekanta, grannar, ”Vi föräldrar”, ”Mama” , Morgonsoffan på TV……ja, jag kan nog fylla på hur länge som helst. Vi funderar och analyserar, skjutsar till aktiviteter och sopar banan så mycket vi bara orkar och hinner med. Jag tänker absolut inte göra något inlägg i debatten och komma med några stora klokheter, för jag själv, som så många andra runt omkring mig, är väl antagligen en typisk ”förälder av min tid”.


Helt klart är att de allra flesta människor gör så gott de kan och vill sina barn det allra bästa. Det allra viktigaste i slutändan är att ha sitt hjärta på det rätta stället.

Till alla mammor och pappor där ute, med en extra hälsning till mina egna päron:

"Mamma (med hjärtat på rätta stället)", 999 finsilver , wirehalsband nickeltestat tublås

.

"Pappa (med hjärtat på rätta stället)", 999 finsilver, läderrem med 925 sterling silverlås.

Go'natt kramar
finaNina

En liten huvudfoting

-Vadå huvudfoting? Maken kollade undrande på mig när jag berättade att min vän M hade gett mig en spännande utmaning. Det är vad man kallar de där första stapplande bilderna som små barn börjar rita. Först blir det oftast en hyfsat rund ring med några streck som armar och ben. Har man har tur föräras skapelsen med ögon, näsa och mun. I vilket fall som helst är det inte ovanligt att man som mycket stolt förälder brukar spara dessa teckningar, eftersom det är ett stort steg i barnets utveckling.

M’s dotter L har kommit igång ordentligt med sina huvudfotingar och för att föreviga bilden av de här fina figurerna undrade M om jag skulle kunna göra en avbild i silver. ÅÅÅ vilken bra och inspirerande idé!!! Min hjärna satte igång på högvarv med en gång och självklart ville jag ta mig an den utmaningen. M svängde förbi med några olika huvudfotingar och vi enades om en helt underbar bild, som fått både hår och små, små gulliga tänder. Villka detaljer va’? Sedan att L hoppat över ett ben var så charmigt. Med lite hjälp av en kopiator förminskade jag bilden till lagom storlek och sedan satte skapandet igång på allvar.

Jag gick här fram och tillbaka ungefär som professor Balthazar och funderade på hur jag skulle kunna få fram bilden på bästa sätt. Den fick ju inte bli för ”vuxen” i sin touch, men ändå måste det hålla som ett smycke. Hm. Tyärr är inte bilden den bästa, men här är resultatet:

Halsband Huvudfoting Leona, 999 finsilver, läderrem med lås i 925 sterling silver.

 
Det är nästan så att jag blir sugen att avbilda mina egna tjejers små huvudfotingar också, för visst är de fina?
 

 
 

 
Du kanske själv har en bild du skulle vilja föreviga? Välkommen med nästa utmaning!
 
"Kjam"
finaNina

Tatueringar

När jag var 15 år bestämde jag mig för att jag skulle ha en tatuering, en svart katt på min högra axel. På den tiden, öhm låter som att jag är minst hundra år, så var det väldigt noga med att man skulle vara myndig eller ha sin målsmans underskrift för att få lov att tatuera sig. Någon underskrift från mamma eller pappa kunde jag självklart inte förvänta mig, så jag fick lugnt vänta och suga på tanken. Endast några veckor efter min 18 års dag skolkade jag från skolan och flygliftade ner till Stockholm över dagen, där jag lyckats bokat tid hos den skickliga Doc Forest i Hägersten. Tatueringen blev jättefin och jag var så nöjd och glad att jag knappt kände smärtan.

Min andra tatuering fick jag syn på i en Tattoo tidning och kände direkt att den där bara måste jag ha! En svart katt, ja jag är en typisk kattmänniska, som klöst sig fast nere på sidan av benet som fräser och viftar med tassen. Just då kände jag att den skulle balansera upp min första väldigt bra, som med åren kändes ganska tam och snäll. Tror också att jag undermedvetet ville visa att jag mentalt aldrig riktigt skulle passa in på Handels i Göteborg, eller åtminstone aldrig i bilden som målades upp för oss, där vi alla skulle bli karriärister med lilla kostymen på.

Såg en supersnygg tatuering på en konsert för inte så länge sedan och blev därför hopplöst sugen på att tatuera mig igen. Nästa år fyller jag XX år, okej jag blir 40. Då har jag och maken hängt ihop i halva våra liv, vilket känns riktigt stort i tider där var och varannan kotte skiljer sig. Går nu och funderar på hur den ska se ut och tror att det blir en hyfsat klassik tatuering med ett hjärta och en ”banner” som ska pryda min högra överarm.

Källa: http://eu.fotolia.com

"Tattoo", berlock 999 finsilver, kulkedja 925 sterling silver. 

Tills dess pryder jag mig med mitt allra färskaste smycke - "Tattoo". Går självklart att beställa med valfritt namn om du vill ha en alldeles egen tatuering runt halsen.

Kramar
finaNina

Allt på en gång och lite till…………

Hej och hå, nu är det sommarlov!! Barnen är lediga från dagis/skola och nu vill man bara bada och ha det skönt. Har precis varit på semester en vecka i Danmark med goda och kära barndomsvänner med familjer. Totalt var vi 6 vuxna och 6 barn i åldrarna 2-8 år. Hus med inomhuspool och barnen var i himlen. Hittade en hel del skojiga fynd på loppis och på den vackra sandstranden vid Grønhøj, men det får jag återkomma till en annan dag. Helt klart hittade jag ny och fräsch inspiration till nya smycken.

Den här veckan som gick har vi på dagarna kurerat oss från den sköna cocktailen av hemska Stockholmsvirus som intagit våra kroppar och på kvällarna har jag smugit ner i verkstaden för att göra klart smycken. Från och med måndag kan man nämligen hitta mina alster i butik inne i Göteborg. Butiken heter d.n.a. och finns på Korsgatan 2.

Här återfinns alster från en rad nya och mer etablerade formgivare - allt från kläder till krukor till smycken till konst till böcker – ja ni hajar. Ett absolut måste är att titta in när ni har vägarna förbi. När shoppingpåsen är fylld kliver man ut och sätter sig vid något av uteborden vid Ahlströmer’s, ett gammalt hederligt café som säljer supergott fikabröd. En riktig liten oas faktiskt! Gå genast in på deras hemsida: http://www.designandart.se/

Nu vill jag bara rätt och slätt visa upp mina senaste smycken:

Kaffesugen örhängen 999 finsilver, 925 sterling silver

Vild syrenhortensia, berlocker 999 finsilver fastsatta på ärtlänk 42 cm 925 sterling silver

Matchande örhängen, vild syrenhortensia 999 finsilver, örhängesmekanism 925 sterling silver

Familjeträd med mindre bokstäver än förut, endast 1,5 mm. 999 finsilver, limegrön läderrem 42 cm.

Busig bil, 999 finsilver på turkos läderrem. Schhh, födelsedagspresent till lilla "Ton-ton" som fyller 2 på söndag :-)

Mannen i huset är på kajakhelg just nu, barnen sover och finaNina passar på att jobba så här på fredagkvällen. Som sagt, allt på en gång och lite till.


"Borde sova för länge sedan KRAMAR"
finaNina

Norrbottens Rubin eller Åkerbäret – det bästa bäret!

Norrlands Guld förknippar väl de flesta med en öl som har lite eljest reklam i TV och som vi norrlänningar dricker för att ”vi vill vara oss själva för en stund”. Själv tänker jag på bäret vi norrlänningar kallar för Norrlands guld, hjortronet, dessa goda guldgula bär som sprider ut sig på den Skvattramsdoftande myrmarken. Mums vad gott det är med brutet tunnbröd, mjölk, socker och färska hjortron!

Ett mindre och inte alls lika vanligt och välkänt bär är åkerbäret. Dessa rubinröda bär växer på lite torrare mark, som namnet säger, och det finns i Norrbotten. Åkerbärsblomman, Rubus Arcticus, prydde förr mjölpaketen uppe i Luleå och följaktligen lärde jag mig mycket tidigt att detta är Norrbottens landskapsblomma.

Åkerbärsblommor i vår trädgård.

 
Åkerbäret betraktas som ett ännu exklusivare bär än hjortronet och sitt ”åkerbärsställe” avslöjar man inte för någon levande varelse. Bären plockas med stolthet och rensas varsamt, för de är otroligt svårrensade. Sedan avnjuter man dem på samma sätt som hjortronen. I vårt hus är det pappa/morfar och E som plockar bären uppe vid XXXXXXX. Sedan kokar de sylt med MYCKET socker i, som portioneras ut i små, gulliga burkar till våra tjejer. Gudagott är det verkligen! Man kan också lägga ner dem i sprit för att sedan sockra och göra likör av bären, vilket är precis lika gott. Nästan så att bärens arom kommer fram ännu bättre då.

Hittade för ett tag sedan en riktigt trevlig kokbok, ”Gastronomisk resa i Nordkalotten” av Torsten Blomquist och Werner Vögeli, från Timbro förlag. Här hittar man en mängd smaskiga recept från norr och här beskriver självaste Vögeli åkerbäret så här:

-Av alla bär jag ätit eller använt i min matlagning utnämner jag åkerbäret till det allra förnämsta. Utan resonemang! Åkerbäret har en sådan intensiv och välsmakande arom som inte finns i något annat bär. Gudomligt! Jag förstår varför Carl von Linné kallade åkerbäret för drottningen bland alla bär.

Midnattsolmogna åkerbär, "Gastronomisk resa i Nordkalotten, Timbro, 1986

Som ni förstår har jag som norrbottning känt mig nödd och tvungen att göra ett åkerbärssmycke. Resultatet ser ni här:

Åkerbärsblad, skulpterat åkerbär med infattad cabochonslipad rubin, 999 finsilver. Kulkedja 42 cm i 925 sterling silver.

Kvällssoliga kramar
finaNina

Solfågel i finaNinas version

En stor inspirationskälla för mig är Stig Lindberg och hans formspråk. Barnsligt och lekfullt, samtidigt väldigt rent och enkelt med runda former. I julas fick jag en fin fin bok av mina barndomsvänner M och S, ”Tusenkonstnären Stig Lindberg” från Prisma Bokförlag. Oj, oj, oj vilken farlig bok. Jag har läst och bläddrat och dreglat hejdlöst.

Fastnade för en mycket udda skulptur som är gjord i brons som Lindberg kallat ”Månfisken”. Till min stora glädje och förtjusning låg den i samma veva ute på Tradera, men jag kunde inte ens i min vildaste fantasi motivera varför jag skulle ropa hem denna dyrgrip som gick för ca 12 500:-!! I samma produktion hade Stig Lindberg även skapat ”Solfågeln”, en precis lika dyr och ovanlig pjäs som kanske tilltalar mig ännu mer. Bild från boken:

I ren nyfikenhet googlade jag på nätet och hittade en massa information om solfåglar. Det finns ett fågelsläkte som kallas solfåglar och som till viss del liknar kolibrin, som med böjd näbb dricker nektar ur blommorna.

 

Smyckessolfågel, Gambia Jan-10, av Fredrik Forsberg © 2010-03-27

Enligt gamla myter och totemtro som används i rollspel beskrivs solfågeln på olika sätt. Beskrivningen nedanför är hämtad från http://hem.passagen.se/strix/trskmyt.htm .

Nook Solfågeln, De Befjädrades Fader, Solens Gud:

Han bär solen över himlen. Han lär shamanerna vägen till Världen Ovan, och ger oss gott väder om vi ger honom de rätta offren. Han gav själv allt för sina söner, trots att de behandlade honom illa, och är den perfekte fadern.

Inspirerad av allt detta , så jag har helt enkelt skapat en egen solfågel. Tanken är att den här lilla fågeln ligger och ruvar på solen som inte hunnit kläckas ännu. Den som bär smycket får göra det varsamt, så att solen till slut kläcks. För vad skulle vi göra utan solen?

Fasettslipad kulkedja 42 cm i 925 sterling silver, Berlock 999 finsilver, cabochonslipad rubin.

Solvarma kramar
finaNina

Jag älskar kaffe!

Kaffe är ju så gudomligt gott! Har sedan tonåren alltid varit en riktigt ”kaffehurra” som bälgat i mig muggar med Gevalia eller Löfbergs Lila. Inga små löjliga kaffekoppar här inte, enda tills för 5 år sedan när vi var till Italien. Där införskaffades en fantastisk kaffemaskin – GAGGIA Titanium – som både maler och brygger en kopp espresso på ett litet kick. Man kan ju självklart skumma mjölk med den också för att kunna få sig en mumsig Latte till frukost.

Ja, det här med kaffe är ju faktiskt en hel vetenskap om man bestämmer sig för att fördjupa sig i ämnet. Det är nästan så att man i dagens läge behöver en kurs för att kunna gå ut på café och beställa in den koppen man önskar. Latte, Lungo, Macchiato, Doppio, Maracchino, Ristretto ………… Vill man vara lite vild och vågad är det bara att blunda och peka.

För att hylla denna dryck har jag skapat ett smycke:
”♥ Kaffesugen ♥” (”I Love Coffee”)

Bladet är skapat av ett riktigt blad från en Arabicaplanta. Bönorna har skulpterats för hand. Blad och bönor 999 FS, kedja/hänge 925 sterling silver. Kedjans längd är 43 cm, berlock/hänge 8,5 cm.

Nä, nu blev jag galet kaffesugen!

Kaffedoftande kramar

finaNina

Vinnaren är............

Först och främst vill jag tacka alla som har varit inne här på min blogg och lämnat kommentar, länkat vidare och engagerat sig i utlottningen. Så roligt att så många hittat hit! Nu har jag själv en hel drös med spännande bloggar att titta in hos och följa framöver.

Sammanlagt blev det 67 lotter i utlottningen och nu till saken:

Stort GRATTIS till vinnaren som heter Susanne alias

 "Blåbärs och Smultronstället" 

Hon har också en blogg här på blogspot som handlar om inredning, att fånga dagen och om livet i allmänhet. Titta gärna in hos henne.

Jag hoppas du kommer få mycket glädje av ditt smycke och att du kanske genomför den där månskensdansen med blommor i håret ♥. 

Önskar nu er alla en skön Mors dag! Själv sitter jag här och slurpar i mig en Latte och har precis fått en egen tjusig present av min 8-åriga dotter.

Kram kram på Mors da’n
finaNina ♥

Smyghippie utlottning!

Egentligen är jag nog en alldeles vanlig Svensson, eller Jansson då. Villa, man, barn och husdjur. Gnäller sådär lagom mycket, som man som svensk har skyldighet att göra och blir upprörd över saker och ting i vår värld, som t ex miljöförstöring och brott mot mänskliga rättigheter, för att sedan ändå luta mig tillbaka i soffan och blunda. Men det finns en längtan, en önskan djupt där inne. En längtan efter en bättre värld, där fred och frihet råder. Där alla har lika värde, där vi som människor förstått att vi alla är del av samma värld, som vi idag förbrukar och förstör. Som 70-talist, med två pedagoger som föräldrar, kanske jag har fått med mig lite grann av känslan i barnsbenen. Hippie-feeling, eller varför inte rebell och punkare? Jag höjer alltid på radion när Sandi Thom’s låt skvalar:

- Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair

In seventy-seven and sixty-nine revolution was in the air
I was born too late into a world that doesn't care

Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair.

Jag ser mig själv dansa barfota i månskenet med blommor i håret. Min längtan har blivit till ett smycke som jag valt att kalla ”peace@heart”.

Finsilver 999, Wirehalsband med nickeltestat tublås

Eftersom jag gärna delar med mig av känslan, har jag valt att ha en liten utlottning här på min blogg av just detta smycke. För att delta med en lott ber jag dig lämna ett avtryck och en kommentar här på min blogg. Vill du öka dina chanser ytterligare lägger du ut en länk och tipsar om min utlottning på din egen blogg alt. din FB. Då får du en till lott. Jag drar den vinnande lotten på Mors dag.
 
Lycka Till!!
finaNina

Träd ger mig glädje

Jag och min familj bor i skogen. Eller åtminstone så gjorde vi det när vi flyttade hit för åtta år sedan. Granskogen stod tät och tjock nedanför oss och vi drog in den härliga doften av fuktig mossa i lungorna när vi stod ute på vår altan. Nu har skogen nedanför oss förändrats till nya tomter och nybyggda hus, men fortfarande står här några magra tallar och vajar tillsammans med några riktigt täta, gamla granar.

På vår tomt har vi fyra ståtliga björkar, som varje år låter oss följa med in i våren och sommaren genom att visa sina knoppar, små späda löv som sedan blir härligt mörkgröna och som prasslar så skönt när sommarens varma vindar smeker. Överenskommelsen med maken, som inte riktigt har samma ”trädkramar-tendenser” som jag, är att när hösten kommer så får jag själv räfsa upp alla gula löv och göra vad jag vill med dem. Bara de kommer bort.

Träd är vackra, träd är liv. Jag känner att i mitt skapande har jag totalt snöat in på träd just nu. Tanken kom först från våra familjefotografier som hänger på sovrumsväggen. Där hänger släktingar som inte finns med oss längre tillsammans med bilder som visar våra barn och även oss själva. Vårt alldeles eget familjeträd.

Med dessa bilder i bakhuvudet växte idéen till smycket ”Famliljeträd” fram. Ett namnsmycke som görs personligt efter eget önskemål, där varje löv får symbolisera en kär familjemedlem. Mer info finns i spalten bredvid.

Mina egna smycken hänger jag upp på ett smycketräd, inköpt på Gudrun Sjöden. Där hänger allt blandat och huller om buller, mina egendesignade smycken tillsammans med barnens pärlhalsband och bijouterier jag använder när andan faller på. I förgrunden syns Stig Lindbergs ”Lilla Eva” i parian. Bredvid henne ett plastäpple, okänd dansk design, som fungerar som en liten smyckesgömma. På bilden syns också mitt ”Kunskapens Träd”, som även det är ett led i denna ”hang-up” på träd. Lägg också märke till de otroligt vackra tennarmbanden som Ann-Helen Rönnberg har skapat. Hennes alster hittar du på http://tennarmband.blogspot.com/


Stora sköna och gröna trädkramar till er allihopa!
finaNina

Inspiration från 50-talet

Inspiration kan komma nästan var som helst ifrån. Själv är jag helt betuttad i prylar, porslin, möbler, lampor från 50- och 60 talet. Skulle inte börja gråta om någon sa att det stod en riktigt överdådig ”Cadillac” ute på gården och väntade på mig, helst en turkos eller duvblå då. 50-tals design är ju hett och inne, så det är ju inte något nytt under solen med det. För mig har 50-tals saker dock alltid förknippats med en skön och varm känsla.

Jag förknippar det med Hemling, en liten ödslig by ca 5 mil in i landet från Örnsköldsvik, och min farmors barndomshem. Dit åkte vi ofta på sommarlovet när jag var barn. På ovanvåningen i det huset hade min farmors bror, som var ungkarl, bott kvar och någon gång på 50-talet köpte han nya möbler och fräschade till där uppe. Där fanns tidstypisk soffa och soffbord, takkrona av svart metall med vita glaskupor, stringhyllor, nätt bokhylla i teak och svartmålat trä. I rummet stod också kvar ett äldre skåp och ett runt bord. Kring det bordet satt min farfar i träningsoverall, doftande av Gul Commerce utan filter, tillsammans med min pappa och hans lillebror och spelade kort nästan varje kväll när vi var där. Jag som var så liten fick ju aldrig vara med, utan bara titta på och inte störa. Jag tittade på och lärde mig både wist, poker och plump. Jag lärde mig också att älska dessa möbler. Formerna och dess enkelhet fascinerar och tilltalar mig otroligt. Vardagsporslinet vi åt på, Upsala Ekeby "Pigg" , har jag varsamt sparat och tagit rätt på. Har plockat godsakerna och försöker använda formspråket i min smycketillverkning. En slags enkel lekfullhet. Jag undrar också i mitt stilla sinne om alla vi som i dag suktar efter dessa eftertraktade och heta 50-tals prylar har ett ”Hemling” inom oss som vi drömmer tillbaka till och vill återskapa på nytt.

Funderarkram & Ha en skön Valborgsmässoafton
finaNina

Välkommen in i verkstaden!

Måndagar arbetar jag halvdag med smycken. Härligt att få ta lilla kaffekoppen och knata ner i garaget där verkstaden befinner sig och sätta igång. Vissa dagar fullkomligen flödar det ut nya idéer och hjärnan och händerna arbetar för fullt. Andra dagar kommer jag inte alls igång utan rotar mest runt och funderar, sätter på en gammal LP med David Bowie och får ingenting gjort. I dag var en sådan dag – suck!

Kanske beror det på att vi i natt väcktes av stort duns och krasch-bom-bang. Stortjejen vaknade och kunde inte somna om, för det var ju så mörkt och otäckt i huset. Nyvaken och eländig visste jag inte vilken lampa jag skulle tända, så det blev i badrummet. Där fick jag se varför det hade brakat och dunsat så konstigt. Utspritt över heeeeela golvet fanns tvättmedel i enorma mängder. Jo’rå katten Lucifer hade fått för sig att det nog skulle vara spännande att hoppa upp på torktumlaren som står uppe på tvättmaskinen i badrummet. På vägen upp hade han lyckats få med sig korgen där tvättmedlet brukar stå och därför vaknade vi hela bunten. Den skyldiga boven i dramat kröp lugnt ner och lade sig nere vid fotändan vid mina fötter som om ingenting hade hänt. Nog om det!

I verkstaden har jag just nu två halsband på gång och ett som jag måste ”bygga om” lite, så jag får nog allt ta och smyga ner dit ikväll igen och hoppas på lite bättre inspiration och kreativitet. Bredvid löv från murgröna som ska bli till ett halsband. Även löv från Arabica-planta och kaffebönor i silver som behöver "rostas" innan de är färdiga.

Kramelikram

finaNina

Gör om - gör rätt

Har bestämt mig för att flytta! Ja, min gamla blogg har legat knuten till min hemsida via mitt domännamn, http://www.finanina.se/,  och INGEN hittar dit. Det är ju här på blogspot/blogger som man ska befinna sig!

Tycker att det är otroligt fascinerande med detta oerhörda nätverk av människor - unga, gamla, glada, sura - som växer och växer i cyberrymden bland 1:or och 0:or. Nästan läskigt likt "Matrix"-filmerna kan jag ibland tänka, men ett oerhört trevligt sätt att hitta nya spännande människor och idéer.

Min gamla blogg startade jag för ett halvår sedan och har uppdaterat den mer eller mindre flitigt beroende på vad som händer runt omkring mig. Nu börjar jag om på nytt här på blogspot och ska försöka skriva några rader åtminstone en gång i veckan. Jag kommer att fortsätta pladdra på om det mesta som jag funderar över, men också lägga ut mina senaste alster här på bloggen. All försäljning av silversmycken sker via min hemsida, där information om beställning och priser finns.

Ha en härlig dag!
finaNina